Vad är fiolsträngar gjorda av

Fiol/Violin
Typ	Stråkinstrument
Familj	Fiolfamiljen
Strängar	g, d1, a1, e2
Omfång	g – ca a4 samt högre flageoletter
Spelsätt	stråk, pizzicato, flageolett, tremolo, vibrato, sul ponticello col legno
Klav
Del av	Symfoniorkester, spelmanslag, stråkkvartett, stråkorkester m. fl.
Förekommer i	Barock, wienklassik, romantik, modernism, svensk folkmusik, östeuropeisk toner, jazz, country

En violin alternativt fiol tillhör gruppen stråkinstrument samt sopranmedlemmen inom fiolfamiljen.

Välkommen mot enstaka spännande utflykt in inom den förtrollande världen från fiolsträngar!

Den existerar sedan sexton- alternativt sjuttonhundratalet en från dem allra vanligaste musikinstrumenten, inom såväl klassisk toner likt folkmusik.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Namnet existerar från omstridd härkomst dock anses existera besläktat tillsammans med "vitula" samt "vitulari" (latin: "jubel" resp. "jubla").^[1] detta italienska termen violino existerar ursprungligen diminutiv (förminskningsform) från viola – bokstavligen 'liten viola' – samt betecknar alltså ett mindre variant från en ursprungligt instrument, besläktat tillsammans detta liksom vid svenska kallas viola alternativt altfiol.

inom dem flesta tungomål används varianter vid namnen violin samt viola på grund av dem båda instrumenten. dem äldre och/eller folkligare varianterna fiol, fiddla samt fela besitter kommit ovan tyskan samt fanns ursprungligen varianter från termen viola, dock betecknar inom dygn detta mindre instrumentet. Före violinfamiljens tidsperiod, mot modell inom gambafamiljen, fanns detta även alt- samt tenorstorlekarna – ungefär motsvarande violan – vilket plats dem maximalt nyttja.

detta redogör varför detta existerar altfiolens namn liksom existerar detta språkligt ursprungliga.

I modern svenska används benämningarna fiol samt violin tillsammans enstaka stilskillnad därför för att den förra brukas mer inom anförande, den senare mer inom notskrift samt programblad. Den likt agerar fiol kallas violinist, åtminstone inom klassisk melodier.

vid flera germanska tungomål används dock begrepp såsom "fiddler" (engelska), "Fiedler" samt "Fiedelspieler" (tyska) samt dylikt till för att beteckna vad såsom vid svenska kallas spelman (på fiol) alternativt fiolspelman. inom bland används även beteckningen fiolist.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

De allra första stråkinstrumenten utvecklades troligen inom Asien.

Föregångare mot violinen inkluderar den arabiska rebecen alternativt rebaben. inom Europa ägde knäppinstrument förekommit sedan antiken, medan stråkar introducerades ursprunglig beneath medeltiden. Instrumenten spelades inom knät samt ägde tre mot fem strängar, dock varken storlek alternativt struktur fanns standardiserade.^[2]

Under 1400- samt 1500-talet uppstod nya former liknande den moderna violan inom Italien.

Instrumenten spreds successiv ovan Europa beneath renässansen. ifrån för att ursprungligen äga använts mestadels inom dansmusik började dem även användas nära kyrkor samt hov. nära identisk period utvecklades dem inledande orkestrarna, samt den mindre fiolen blev stråkinstrumentens sopran samt melodiinstrument. Några typiska modeller ifrån denna period plats violen, viola da braccian samt viola da gamban.

Under barocken utvecklades instrumenten mot för att bli något större samt ljudstarkare. Fiolbyggandet utvecklades mot en svårt hantverk från främst italienska violinmakare såsom Stradivarius, Guarneri sektion Gesù samt ovanligt ord. nära denna period utvecklade kyrkorna samt hoven större orkestrar var stråkkören fanns den viktigaste gruppen.

på denna plats etablerades normen på grund av stråkmusik likt fyrstämmig sats samt generalbas. dem numeriskt värde översta stämmorna spelades från violiner, den mittre från enstaka viola, samt den understa från enstaka viola da gamba. Violinen användes även vilket soloinstrument, samt tonsättare såsom Vivaldi samt Telemann skapade dem inledande violinkonserterna.

Violinen blev härmed detta maximalt profilerade instrumentet inom stråkgruppen.

Under 1700- samt 1800-talet kom framför allt tyska yrkesman för att konkurrera tillsammans med dem äldre italienska modellerna. Mittenwald inom Bayern blev centrum på grund av den tyska skolan tillsammans att vara nära något mot nödvändigt ämne inom form eller gestalt från gran. Jacob Stainer fanns möjligen 1800-talets maximalt kända violinbyggare.

Violinbyggandet vilket hantverk existerar starkt styrt från 1700- samt 1800-talets standarder. Samtidigt vidareutvecklades instrumentets spelmöjligheter, samt såväl soloverk såsom orkesterstämmor visar allt svårare tekniska krav. inom samt tillsammans klassicismen ägde den inspelade gambafamiljen ersatts från fiolfamiljen. för att instrumenten saknade grupp möjliggjorde utmärkt intonation inom fler tonarter, dubbelgrepp, samt större uttrycksfullhet inom stråkföringen.

Kända konserter ifrån denna period skrevs från tonsättare såsom Haydn samt Mozart. Samtidigt etablerades stråkkvartetten likt enstaka från dem viktigaste ensemblerna inom kammarmusik. Fiolen fortsatte även för att användas inom den europeiska folkmusiken. flera lokala fiolbyggare ägde lärt sig imitera dem italienska standarderna, samt fiolen blev ett gemensam standard vilket förekom inom nästan varenda länders folkmusik.

Vissa fortsatte dock för att ändra instrumenten, samt sammanföra tillsammans med andra instrumenttyper. flera länder äger kvar karakteristiska former såsom hardingfelan samt nyckelharpan.

I samt tillsammans romantiken blev dem nya stråkinstrumenten centrala inom tonsättarnas önskan för att gestalta känslor samt formulering.

Vibrato samt andra expressiva tekniker såsom tremulando, legato samt spiccato infördes inom repertoaren. Samtidigt standardiserades symfoniorkestern, tillsammans stora violinsektioner samt regler till solo- samt stämfördelning.

I Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Stråkinstrument äger funnits inom land samt övriga Europa beneath utdragen tidsperiod, dock violinen äger detta ej.

Fiolens samt violinens intåg inom land skedde inom start från 1600-talet. tid 1629 ägde Hovkapellet beneath Gustav II Adolfs tidsperiod utökats tillsammans stråkstämmor ifrån för att tidigare enkom haft blåsinstrument. ifrån 1720 blev den huvudinstrument samt inom landet liksom totalitet blev den då mer populär. ifrån ca 1800 fanns fiolen en helt ledande instrument var spelmän spelade.^[3]

Nationalromantiken fick flera tonsättare för att låna ifrån sina länders respektive folkmusiktraditioner, samt toner från exempelvis Brahms, Grieg samt kompositör imiterade dem folkliga fiolspelmännen.

beneath andra halvan från 1800-talet utvecklades enstaka större fokus vid klangvariation samt alternativa speltekniker likt fortsatte in inom 1900-talet.

Form samt konstruktion

[redigera | redigera wikitext]

Fiolen består från lekamen, hals samt skruvlåda. vid kroppen monteras ett stränghållare, ifrån vilken strängarna spänns upp mot stämskruvarna.

Halsen avslutas inom toppen tillsammans den således kallade snäckan, ett spiralformad dekoration liksom påminner angående ett snäcka. en hakstöd, samt, vanligtvis, en axelstöd används liksom tillbehör på grund av för att enklare behärska hålla fiolen beneath hakan, emedan handen egentligen ej stödjer fasthållandet från instrumentet.

Fiolstorlek – total längd

• 4/4 – 59,4 cm
• 3/4 – 56,5 cm
• 1/2 – 52,2 cm
• 1/4 – 47,0 cm
• 1/8 – 43,0 cm

Kropp

[redigera | redigera wikitext]

Fiolens lekamen existerar ihålig på grund av för att producera resonans samt förstärka tonen. Den övre delen kallas lock, den undre botten, samt kanten sarg.

Kroppen limmas vid förbättrad instrument företrädesvis ihop tillsammans med animaliskt lim på grund av för att underlätta isärtagning samt lagning.

Sensträngar existerar oftast handgjorda, samt tillverkade från behandlade fårtarmar.

Locket tillverkas vanligen från gran, alternativt en liknande mjukt träslag såsom cederträ. numeriskt värde f-formade hål släpper ut ljudet ur resonanskroppen samt tillåter locket för att vibrera friare. Ljudet fortplantas ifrån strängarna mot locket via stallet vilket strängarna vilar vid. ett vanlig samt allmänt tillåten tro till för att ljudet skall bli god existerar för att granen skall äga täta samt jämna årsringar samt för att höstveden (den mörka, hårda) skall artikel tunn inom förhållande mot vårveden.

Syftet tillsammans detta existerar för att locket skall existera starkt på grund av för att behärska motstå spänningarna, dock samtidigt enkel på grund av för att behärska vibrera fritt. Denna idé existerar dock ej bevisad samt detta förekommer högklassiga instrument likt mot samt tillsammans med äger kvistämnen inom sig. Likaså existerar den förhärskande åsikten för att locket skall äga stående årsringar, dvs för att lockstycket skall artikel skuret radiellt ur stocken, dock även denna plats finns avvikelser (om än många få) bland mästarinstrumenten.

Bottnen samt sargen tillverkas från strängare träslag, oftast lönn. vid finare instrument läggs ofta massiv vikt nära en estetiskt tilltalande virkesval var flammig lönn existerar vanligast dock fågelögonlönn förekommer sporadiskt. Sargen sågas ut vid sålunda vis för att dem (vanligtvis) 6 delarna passar varandra. Den cirka ett millimeter tjocka sargen existerar basad (böjd) mot sin rätta form eller gestalt tillsammans hjälp från värme samt fukt samt förstärkt tillsammans med lister mot lock samt botten.

Listerna görs ofta från träd alternativt fur, dock sällan gran då detta existerar svårare för att basa. Sargen förstärks nära hals, nederdel samt dem fyra hörnen, ofta tillsammans med träd alternativt gran.

En betydelsefull komponent till för att fördela ljudvibrationerna mellan lock samt botten existerar ljudpinnen, ett träpinne från gran likt existerar inklämd mellan lock samt botten inuti fiolen strax på baksidan stallets diskantsida (den sektion från stallet liksom ligger beneath E-strängen).

vid bassidan sitter ett basbjälke limmad svagt diagonalt vid lockets insida utmed nästan bota lockets längd. Denna stagar upp locket, samt förstärker bastonerna.

Längs både lockets samt bottens kant existerar enstaka inläggningsåder monterad. Denna skyddar kanten vid lock samt botten samt utgör enstaka dekoration samt består oftast från tre tunna fibrer: mörk, vitt, mörk.

detta vita existerar oftast lönn var man vid högklassiga instrument skär lönnen radiellt därför för att märgstrålarna syns. dem svarta fibrerna existerar idag ofta gjorda från träfiber. Tidigare fanns dem gjorda från ebenholts alternativt en svartbetsat mjukare träslag vilket mot modell päron. dem ytterst tunna spån såsom behövs kunde åstadkommas genom för att hyvla då detta gällde en mjukare träslag, dock användes ebenholts krävdes mer bearbetning.

Kroppen existerar lackerad vid utsidan. Insidan existerar vanligtvis obehandlad dock kunna ibland existera struken tillsammans med vattenglas alternativt olja, dock inte någonsin lackerad.

Hals samt greppbräde

[redigera | redigera wikitext]

Halsen monteras vid kroppen samt existerar vanligen tillverkad från lönn. vid ovansidan från den, beneath strängarna, sitter greppbrädan mot vilken strängarna trycks ner.

Denna tillverkas från en hårt träslag (ofta ebenholts) eftersom skakningar ifrån strängarna innebär en kraftigt slitage. Greppbrädan kunna tillsammans med jämna mellanrum behöva slipas, eftersom gropar inom den förmå inverka negativt vid tonen. Greppbrädan existerar svagt konkav ifrån sidan sett på grund av för att undvika skorrning såsom annars skulle uppstå eftersom greppbrädan saknar grupp.

ifrån botten alternativt snäckan sett existerar greppbrädan inom stället konvex till för att möjliggöra på grund av spelaren för att behärska spela vid ett enstaka sträng.

Den elementär stämningen från enstaka fiol existerar g, d 1, a 1, e 2.

Konvexiteten existerar dock ej symmetrisk utan aningen högre vid diskantsidan. Mellan greppbrädan samt skruvlådan sitter den således kallade översadeln var strängarna vilar inom varsin smal skåra.

På toppen från halsen sitter skruvlådan, var dem koniska (och ogängade) stämskruvarna sitter inom brotschade hål tillsammans med identisk konicitet likt stämskruvarna.

varenda sträng existerar upplindad kring sin stämskruv.

Genom för att vrida vid skruven förmå strängen spännas samt slackas.

Stämskruvarna tillverkas vanligen från hårda träslag såsom ebenholts alternativt buxbom. dem existerar ofta tillverkade från halvfabrikat, även från fiolmakare likt handbygger instrumentet. Stämskruvarna existerar koniska på grund av för att behärska sitta hårt även efter ett tids slitage.

på grund av för att motarbeta för att dem gnisslar smörjs dem ofta in tillsammans enstaka blandning från mot modell talk samt rengöringsmedel.

Vid färdigställandet från fiolen existerar detta viktigt för att noga välja fiolsträngar.

Stämskruvarna plats förr tillräckliga till för att behärska stämma fiolen dock existerar inom samt tillsammans med moderna strängar otillräckliga till stämningen från framförallt a- samt e-strängen, varför ett finstämmare oftast installeras vid stränghållaren (se nedan).

Halsen existerar lackerad tillsammans med undantag på grund av hålen till stämskruvarna samt undersidan, såsom båda lämnas olackerade från friktionsskäl.

Halsens undersida oljas ofta in medan stämskruvarnas hål lämnas helt obehandlade. nära fioltillverkning brotschas därför stämskruvarnas hål upp slutgiltigt ursprunglig då fiolen existerar färdiglackerad.

Stränghållare

[redigera | redigera wikitext]

I en hål inom sargen mitt emot halsen sitter stränghållarknappen.

Runt stränghållarknappen fästs stränghållaren. Stränghållaren används på grund av för att fästa strängarna nära instrumentets nedre sektion, samt tillverkas traditionellt från ebenholts dock finns även inom plast, metall alternativt andra träslag.

I allmänhet monteras finstämmare, ett mindre uppsättning stämskruvar från metall, inom stränghållaren.

Dessa äger ett struktur från utväxling samt fullfölja detta enklare för att utföra små justeringar från stämningen än tillsammans med dem vanliga stämskruvarna. Finstämmarna anses dock dämpa klangen, samt vissa violinister undviker för att nyttja finstämmare.

Finstämmare äger tillkommit inom samt tillsammans dem nyare strängarna från metall alternativt nylon: dessa existerar strängare samt därmed känsligare än dem äldre strängarna från senor samt kräver därför mer noggrannhet inom stämningen.

Tidigare räckte stämskruvarna nära snäckan på grund av för att stämma enstaka fiol tillsammans sensträngar då dessa existerar elastiska samt därför kräver större rörelser inom stämningen till för att ändra ton.

Där stränghållarsenan löper ovan lockets kant finns enstaka bit ebenholts infäst inom locket.

I dagens musikvärld träffas oss från ett mängd olika fiolsträngar såsom skiljer sig åt både inom antal samt materialval.

Detta lilla skydd till locket kallas nedersadel. Vanligen monteras en hakstöd (eller hakhållare) vid bassidan intill alternativt ovan stränghållaren.

Strängar

[redigera | redigera wikitext]

De fyra strängarna monteras ifrån stränghållaren, ovan stallet samt sadeln upp mot stämskruvarna.

De består vanligen från stål, omspunnet tillsammans med mindre trådar från aluminium alternativt silver.

Ibland används sålunda kallade syntetsträngar, var stålkärnan bytts ut mot nylon alternativt perlon. flera violinister anser för att sen- samt syntetsträngar ger ett varmare ton, dock uppfattningen vilken strängtyp samt vilket symbol vilket existerar bäst varierar ifrån individ mot individ. detta existerar ej heller ovanligt för att ett violinist kombinerar strängar från olika sort.

Några olika märken från strängar existerar Corelli, Jargar, Kaplan, Larsen, Prim, Pirastro samt Thomastik.

Stråken

[redigera | redigera wikitext]

Stråken består från enstaka båge från virke samt en tagel, vilket används på grund av anstryka strängarna. Taglet kunna spännas samt slackas via enstaka skruvmekanism.

Vanligare blir stråkar inom kolfiber (fortfarande används hästtagel) samt detta råder blandade åsikter ifall kolfiber duger alternativt mot samt tillsammans med förmå artikel förbättrad än virke. till nybörjare finns även stråkar inom andra ämne.

Fiolstorlek – stråklängd(ca)

• 4/4 – 74 cm
• 3/4 – 68 cm
• 1/2 – 61 cm
• 1/4 – 55 cm
• 1/8 – 51 cm
• 1/16 – 43 cm

Stämning

[redigera | redigera wikitext]

Den elementär stämningen från ett fiol existerar g, d¹, a¹, e².

Inom folkmusiken förekommer detta för att man stämmer ifall fiolen vilket kallas omstämt alternativt förstämt. Förstämning fullfölja detta enklare för att spela inom vissa tonarter, samt underlättar spel tillsammans åtgärda strängar vilket borduner. Inom klassisk melodier anses omstämning från fiolen numera existera skadligt till instrumentet^{[källa behövs]}, dock fram mot 1700-talet förekom detta samt plats känt såsom scordatura.

Den vanligaste omstämningen inom folkmusiken existerar A-bas, detta önskar yttra för att g-strängen stäms upp mot en a. Fiolen lämpar sig då på grund av spel inom A-dur samt a-moll alternativt inom D-dur samt d-moll utan alltför betonad subdominant. inom spelmansmusik ifrån västra land samt stora delar från Norge existerar denna stämning därför vanlig för att den anses artikel normalstämning.

andra omstämningar är:

• a, e¹, a¹, e² – till A-dur samt a-moll
• a, e¹, a¹, c♯² – på grund av A-dur (även kallad näckstämning alternativt inom Norge trollstämning)
• f, d¹, a¹, e² – till d-moll
• d, d¹, a¹, e² – på grund av D-dur samt d-moll (i Skåne känt liksom björnstämning)

Fiolen äger vanligen fyra strängar, oftast stämda inom kvinter tillsammans strängarna g (lägst), d', a' samt e" (högst).

Noter på grund av fiol skrivs oftast inom G-klav (diskantklav). Ljudet skapas oftast genom för att ett stråke dras mot strängarna. detta existerar även relativt vanligt för att man knäpper vid strängarna tillsammans med pekfingret (pizzicato). Man förmå även nyttja stråken mot för att slå vid strängarna, varvid enstaka pizzicatoliknande ton uppstår.

Det finns fioler tillsammans med fem, sex samt sju strängar. Dessa existerar då vanligen stämda tillsammans enstaka kvints intervall neråt inom skalan. dem fyra "vanliga" strängarna besitter alltså kompletterats tillsammans C, F samt Bb beroende vid hur flera extra strängar detta finns. då fiolen besitter fem strängar innebär detta enstaka kombination från altfiolen samt fiolen, dock tillsammans fiolens något mindre lekamen.

Spelsätt samt speltekniker

[redigera | redigera wikitext]

Fiolen hålls vanligen genom för att instrumentet får vila vid nyckelbenet samtidigt såsom hakan, placerad inom hakstödet, förhindrar för att fiolen rubbas ur sin position. Vänsterhanden hålls längst bort ut vid halsen dock man undviker för att stötta upp instrumentet tillsammans en statiskt vänsterhandsgrepp.

Detta existerar till för att underlätta lägesspel, då vänsterhanden förflyttas mot olika positioner närmare fiolkroppen samt således måste artikel fri för att röra sig utmed greppbrädan. dem flesta använder någon typ från axelstöd vid fiolens undersida, såsom ett hjälp för att ett fåtal upp instrumentet inom ett utmärkt position.

Sålunda tog dåtidens luthiers designen från fiolerna gjorda från ovanligt ord samt Stradivarius samt modifierade dem.

Vissa hävdar dock för att den statiska hållning vilket axelstödet kunna ge upphov mot existerar ett betydande faktor såsom redogör dem flera utslitningsskador violinister råkar ut på grund av. Äldre föregångare mot fiolen klämdes ej fast beneath hakan, utan man höll dem mot bröstet alternativt axelns framsida. Detta sätt för att hålla ett vanlig fiol förekommer inom solens tid hos folkmusiker.

Den liksom agerar trycker ned strängen mot greppbrädan tillsammans fingrarna samt ändrar vid detta sättet längden vid den sektion från strängen såsom förmå svänga samt åstadkomma ton. Stråken dras utanpå strängarna mellan greppbrädans slut samt stallet.

Att spela vid åtgärda strängar, liksom ej berörs tillsammans något finger, undviks inom klassisk toner således långt detta går.

dem åtgärda strängarna ger ett något speciell klang, samt därför sticker dem ut ett smula angående man agerar vid åtgärda strängar inom vanligt melodispel. Inom svensk folkmusik utnyttjar man gärna åtgärda strängar till för att accentuera viktiga ackordstoner samt till för att ett fåtal mot en kraftfullare spel. ej sällan drar man tillsammans med stråken vid flera strängar samtidigt, samt låter ett lös sträng klinga tillsammans med likt bordunton.

Man känner mot vänsterhänta spelmän, såsom spelat tillsammans stråken inom vänster grabb. vid enstaka normalfiol skulle fingersättningen bli bakvänd. Man förmå kompensera detta genom för att kasta ifall ordningen vid strängarna, dock fiolens klang kommer då för att försämras. Detta beror vid för att basbjälken samt ljudpinnen sitter asymmetriskt inuti fiolen, samt kommer vid fel lokal inom förhållande mot strängarna.

ett fiol vilket skall användas mot vänsterhandsspel måste därför byggas spegelvänd angående den bör klinga optimalt.

För för att ett fåtal ett mer levande ton kunna man låta vänsterhanden vibrera samt på det sättet spela tillsammans vibrato. Vibratot äger blivit en tonideal inom klassisk melodier medan detta däremot existerar ovanligt inom folkmusik.

Genom för att nyttja enstaka sordin likt placeras vid stallet får man ett mjukare samt mer dämpad klang. Sordin används ibland inom ensemble dock även till för att störa omgivningen mindre då man övar hemma. Höga särpräglade toner, flageoletter, är kapabel erhållas genom för att enkel vidröra strängen vid vissa ställen samt på det sättet dela in strängen inom flera vibrerande delar.

Genom fingerglidningar är kapabel man ett fåtal glissando. Pizzicato existerar för att knäppa tillsammans fingret vid strängen. Col legno existerar för att nyttja träet vid stråken, vanligen till för att slå vid strängen dock detta går även för att dra stråkens virke mot strängen. (Då bör man dock nyttja ett lätt stråke, eftersom träet far illa.) Några spelsätt likt inom den klassiska musiken kallas artikulationer existerar legato (flera toner vid varenda stråk), spiccato (studsande stråk), détaché (toner tillsammans med energi tillsammans med snabba stråkvändningar) samt tremolo (korta snabba stråk).

Sul ponticello innebär för att man agerar tillsammans med stråken noggrann intill stallet, samt åstadkommer därmed ett mer "viskande" ton, var övertonerna existerar väldigt påtagliga; Sul tasto existerar detta motsatta, för att man agerar nära greppbrädan.

Musik till fiol

[redigera | redigera wikitext]

Violinstämman existerar ledande inom symfoniorkestern, stråkorkestern samt stråkkvartetten, samt solorepertoaren innefattar en enormt antal konserter samt andra verk.

Violinen besitter ofta enstaka ledande roll inom europeisk folkmusik.

Inom klassisk melodier existerar fiolen en vanligt både orkester- samt soloinstrument. inom ett symfoniorkester existerar stråksektionen grundstommen, består från numeriskt värde violinstämmor tillsammans ungefär 8-20 utövare inom varenda samt altfiol, cello samt kontrabas. Även formatet stråkkvartett existerar vanligt: numeriskt värde fioler, altfiol samt cello.

Johann Sebastian Bach äger skrivit sex kända sonater samt partitor till soloviolin. Inom kammarmusiken finns många toner, både sonater på grund av exempelvis violin samt piano, trio tillsammans med piano, cello alternativt blåsinstrument; dock även stråkkvartetter. Särskilt MozartsEine kleine Nachtmusik existerar ett känd samt omtyckt stråkkvintett.

detta finns även stråkorkester samt kammarorkester, vilken sistnämnda även är kapabel innehålla blåsinstrument.

Inom folkmusiken blev tagna fiolen emot tillsammans med öppna armar samt existerar inom solens tid, tillsammans tillsammans dragspel, detta maximalt ledande instrumentet inom svensk folkmusik. Fiolen existerar en vanligt instrument inom folkmusik ifrån olika länder, exempelvis keltisk folkmusik ifrån dem brittiska öarna samt amerikansk folkmusik samt bluegrass, liksom inom romsk toner samt existerar även en grundläggande inom den argentinska tangoorkestern.

Fiolen existerar även enstaka nödvändig sektion från country. inom samt tillsammans den elektriska fiolens uppkomst inom slutet från 1980-talet äger fiolen, liksom dem andra stråkinstrumenten, funnit sin väg mot flera andra genrer såsom pop, rock samt metall.

Ljudexempel

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Ekwall, Åke (författare), The art of drawing a violin.

  1994. Bok.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]