När uppstod det grekiska dramat

[ 413 ]

7. detta grekiska dramat.

Den grekiska literaturens guldålder sträcker sig ifrån begynnelsen af perserkrigen ända mot tiden på grund av Alexanders person som följer efter någon i en position eller roll, d. v. s. ända mot slutet af detta fjerde århundradet före Kristus, samt omfattar sålunda nära tvåhundra kalenderår.

Tiden till detta peloponnesiska kriget är kapabel utan betänkande kallas den maximalt blomstrande perioden af denna långa gyllene tidsålder. Honom tillhöra nemligen historieskrifvaren Thukydides, hvars prioritet framför hans föregångare samt person som följer efter någon i en position eller roll beneath ett senare tidsperiod ingen någonsin satt inom fråga, filosofen Sokrates, [ 414 ]komediförfattaren Aristophanes samt slutligen Sophokles samt Evripides, numeriskt värde af den grekiska tragediens tre stora namn.

Den grekiska gudstjensten egde ett mängd dramatiska element. Den lidelsefulla Dionysoskulten plats likväl framför samtliga andra egnad för att gifva anledning mot dramats samt inom synnerhet sorgspelets uppkomst. termen tragedi, hvilket betyder getsång, besitter sitt ursprung ifrån Dionysosdyrkarnes bruk för att röra sig till musik omkring altaret, beneath detta man vid detsamma offrade enstaka get.

Denna dans, beledsagad af låt (dithyrambos), plats detta plantdel, ur hvilket dramat uppstod, samt detta lyriska elementet bildade derföre ständigt ett central sektion af dem bästa dramatiska konstverken. detta fanns likväl blott inom Athen, såsom den fullmogna frukten af detta plantdel utvecklade sig, därför för att, ehuru tragediens uppfinning icke kunna frånsägas Dorerna, existerar likväl dess fulländning Athenarnes verk.

Antik grekisk dramatik syftar vid den teaterkonst liksom utvecklades inom grekiskspråkiga områden beneath antiken samt räknas liksom enstaka huvud sektion inom den grekiska antikens litteratur.

detta inledande steget vid tragediens egentliga zon gjordes af Thespis, ett af Solons samtida, hvilken införde enstaka artist, likt genom enstaka monolog afbröt körsångerna. Hvad formen beträffar, således behärska oss utföra oss ett idé angående den thespiska tragedien genom Äschylos’ »Skyddssökande», inom hvilka, tillsammans undantag af enstaka enda dialog, inte någonsin mer än en artist existerar vid scenen samt underhåller sig tillsammans Danaos’ döttrar, hvilka forma kören.

vid Thespis följde Phrynichos, hvilken ursprunglig införde qvinliga karakterer vid scenen. Då tragedien således småningom började sysselsätta sig tillsammans med andra sagor än dem, likt rörde Dionysos, därför användes dem senare inom enstaka speciell struktur beneath namn af satyrdrama, hvilket lösgjorde sig ifrån tragedien. Denna lösgörning existerar sammanbunden tillsammans med namnen Chörilos samt Pratinas, af hvilka Äschylos fann den sistnämnde inom ägande af folkets gunst, beneath detta den tidigare fortsatte sin poetiska väg eller spår ända mot Sophokles’ period.

inom dem flesta fall uppfördes tre tragedier tillsammans, tillsammans med en satyrdrama såsom afslutning, sålunda för att samtliga dessa inom förening bildade en helt. Evripides’ »Kyklops» (kyklopen) existerar detta enda ännu inom behåll varande satyrdrama.

Med Äschylos (525—456 f. Kr.) utvecklade sig tragedien ifrån ett svag tidig del av ett liv mot enstaka kraftig ynglingaålder.

denne förökade, såsom Aristoteles berättar, skådespelarnes antal mot numeriskt värde, förkortade körens andel samt införde protagonistens roll, detta önskar yttra han införde ett hufvudperson, kring hvilken åhörarnes medkänsla samt händelserna inom stycket sålunda för att yttra koncentrerade sig. Den förminskning af körpartiet, ifall hvilken Aristoteles talar, får icke uppfattas sålunda, likt ägde kören blott varit enstaka något som är kortvarigt eller inte permanent qvarlefva efter Dionysoskulten, hvilken blott bibehölls af respekt på grund av dramats traditioner, alternativt såsom ägde kören ej haft något något som är viktigt eller nödvändigt samband tillsammans med detta grekiska sorgspelet.

Denna uppfattning kunna enkel uppstå mot resultat af våra moderna åsigter angående ett [ 415 ]skådespel, dock den existerar helt samt hållet främmande på grund av detta grekiska dramats koncept. inom dem strider mellan menniskans sedliga frihet samt ödet, hvilka detta grekiska dramat företrädesvis skildrar, fanns detta körens arbetsuppgift för att uppträda såsom skiljedomare samt påpeka dem sedliga lagarnes aktivitet, oberoende af enskildes lidelser.

Det grekiska dramat plats centralt inom den grekiska kulturen beneath antiken.

Kören förestälde den idealiserade åskådaren, detta önskar yttra denne skänkte den verklige åskådaren en lyriskt samt musikaliskt formulering af hans egna känslor. Ja, kören plats en sålunda vigtigt lifselement inom detta grekiska dramat, för att tragediens förfall inledningsvis då blef fullt synbart, då kören upphörde för att utgöra enstaka central sektion af detta kurera samt nedsjönk mot enstaka blott yttre prydnad.

Af Äschylos’ mer än sjuttio dramer hafva blott sju kommit mot vår period, samt bland dessa existerar trilogien Oresteia, bestående af Agamemnon, Choëphorerna samt Evmeniderna, tillsammans med undantag af dem homeriska dikterna, den maximalt storartade poetiska foto, likt Grekland besitter lemnat oss inom arf.

Hvad Äschylos börjat, fullföljdes af Sophokles (495—406 f.

Det grekiska dramat.

Kr.). han bländar samt förvånar oss icke såsom Äschylos genom djerfheten inom sina funderingar samt detta storartade inom behandlingen; dock hans oförlikneliga behag samt sedliga älskvärdhet utbreda öfver hans skapelser ett tjusning, mot hvilken Äschylos icke ville nedlåta sig. Hans hjeltar hafva icke den jättelika storleken inom den gigantiska verld, inom hvilken Äschylos’ höga sånggudinna rör sig; dock just den omständigheten, för att dem icke stå alltför högt öfver hvar samt ett af oss, fullfölja oss böjde för att skänka dem vår fullare samt djupare medkänsla.

inom afseende vid dem yttre förbättringarna, liksom vederforos dramat genom Sophokles, bör nämnas, för att denne tillade enstaka tredjeplats artist, för att denne bestämde körens antal mot femton, samt för att han uppgaf trilogien, såvida nemligen likt dermed menas utvecklingen af en samt identisk dramatiska material inom tre vid hvarandra nästa stycken; ty hvart samt en af dem tre styckena inom den sophokleiska trilogien bildade en helt till sig.

Af dem 130 dramer, hvilka han skall hafva författat, hafva oss blott sju inom behåll, hvilka offentliggjordes samt uppfördes inom nästa ordning: Antigone, Elektra. Trachiniä, Ödipus tyrannos, Aias, Philoketes, Ödipos inom Kolonos.

Äschylos ägde ingifvit respekt genom för att framställa ett öfvermensklig storhet; Sophokles hänförde sina åhörare genom den sedliga skönheten inom sina skapelser; Evripides fanns detta förbehållet för att nära sin konstverk tillsammans tygellösa känslor samt sjukliga lidelser.

Ju mer främmande man existerar på grund av detta grekiska tänkesättet, desto mera böjd existerar man för att inom likhet tillsammans flere nyare författare ställa Evripides öfver Äschylos samt Sophokles. dem Sophokles tillskrifna orden, för att han framstälde [ 416 ]menniskorna liknande dem borde existera, beneath detta för att Evripides framstälde dem liknande dem verkligen voro, innehålla djup sanning; ty tillsammans med Evripides begynte detta struktur för att fotografera lifvets krassa verklighet, hvilket beneath detta skenfagra namnet af naturens efterhärmning egentligen ingenting annat fanns än en öfvergifvande af konsten.

Genom en jagande efter konsekvens, genom en omåttligt hopande af handlingar samt genom framställningen af öfverretade känslor tilltalar denne dem lägre böjelserna inom vår natur samt eftersträfvar snarare för att reta känslan än lyfta sinnet. Detta hindrar självklart ej, för att man inom hans dramer påträffar ställen af oförliknelig skönhet; dock tillsammans detta bota inom ögonsigte, måste man likväl yttra, för att Evripides påskyndat detta grekiska dramats förfall.

Grekiska användes ej bara beneath den klassiska antiken, utan även beneath senantiken samt medeltiden (bysantinsk tid).

Antalet af hans sorgspel angifves olika, af somliga mot 75, af andra mot 92; af dessa finnas 18 inom behåll, mot hvilka oss dessutom behärska räkna Kyklopen, vårt enda satyrdrama.

De tre stora idag omtalte dramaturgerna synas hafva helt samt hållet fördunklat sina medtäflare samt lemnat sina person som följer efter någon annan föga öfrigt för att utföra, inom ett senare period (omkr.

380 f. Kr.) nämnes af Aristoteles såsom dramaturg ett viss Chäremon, hvars arbeten måste läsas. [ 417 ]Tragedien plats idag död, samt dem alexandrinska lärdes bemödanden kunde icke ens frambesvärja hennes vålnad.

Liksom tragedien uppstod ur Lenäernas alternativt Vinterdionysiernas körsånger, sålunda uppkom komedien (komos-sången) ur dem festliga upptågen nära dem mindre alternativt landtliga Dionysierna.

Susarion ifrån Megara fanns den förste, liksom förlänade utgjutelserna af den bacchiska lefnadslusten vissa på grund av den konstnärliga framställningen passande former. inom den megariska kolonien vid Sicilien blomstrade enstaka komisk utbildningsinstitution, hvilken anknyter sig mot Epicharmos’ (omkr. 450) namn, samt likt mer synes hafva liknat Menanders nya attiska skratt än Aristophanes’ gamla attiska.

enstaka utdragen tidsperiod förgår, innan oss inom Attika lyssna talas ifall skalder, likt idkade den bildkonst, mot hvilken Susarion ägde utsått fröet. Chionides, Magnes samt Ekphantides, hvilka blomstrade vid perserkrigens period, tillhöra Attikas äldsta komiska skalder. vid dem följde Kratinos, Krates, Evpolis samt Aristophanes, hvilka uppträdde strax före alternativt efter detta peloponnesiska kriget.

Aristophanes’ kolossala politiska karikatyrer äro ett storartad företeelse inom literaturhistorien, hvartill verlden sannolikt inte någonsin vidare skall ett fåtal titta något motstycke.

Det grekiska dramat.

detta existerar klart, för att detta slags skratt ej kunna hafva mycken likhet tillsammans Menanders alternativt Molières lustspel; tidningspressen existerar detta enda inom den nyare literaturen, likt förmå jemföras tillsammans med Aristophanes’ författarskap. inom likhet tillsammans enstaka dagblad sysselsatte sig Aristophanes tillsammans hvarje företeelse inom detta offentliga lifvet.

Liksom enstaka dagblad fanns denne organen till en område, reaktionspartiet inom detta hellenistisk statslifvet, samt tillhörde inom sina åsigter hvad oss skulle kalla den yttersta högern, ensidig inom sina omdömen samt af hänsynslös häftighet inom sina angrepp. ifall oss betrakta den stora mångfalden inom dem af Aristophanes behandlade ämnen, sålunda måste oss förvånas öfver den höga bildningsgraden hos hans åhörare, hvilka förstodo betraktelser samt fina anspelningar, vilket mot samt tillsammans med skulle bereda svårigheter på grund av den maximalt bildade bland vår tids läsare.

Den klassiska grekiska scenkonsten syftade ej blott mot estetiska förnöjelser utan ingick inom religiösa festligheter.

Omvexlingen samt rörligheten inom hans beskrivning äro oförlikneliga. vid dem maximalt galna eruption af ett uppsluppen munterhet följa reflektioner af detta djupaste sedliga allvar, således för att mot samt tillsammans med Sophokles inom all sin glans ej är kapabel att nå ett mål eller resultat den höjd af estetik, mot hvilken Aristophanes mången gång svingar sig upp.

Aristophanes’ [ 418 ]literära aktivitet, hvilken ägde begynt omkring kalenderår 427, slutade omkring tid 390.

Den mellersta komedien bildar enstaka öfvergångsperiod. dem trettio tyrannerna, förskräckte öfver den gammalattiska komediens tygellösa frihet, förbjödo personliga angrepp ifrån skådebanan; detta fanns en slags censur.

Antiphanes, enstaka af den mellersta komediens representanter, beklagade sig även bittert öfver svårigheten för att hitta ämnen på grund av sin konstverk.

Den övning, hvilken vid detta sätt satte författarne af den mellersta komedien (från 380 f. Kr. mot Alexander den stores tid) inom förlägenhet, löstes af den nyare komediens skalder. Den mellersta komedien plats ingenting annat än enstaka urvattning af den gamla. Menander deremot (342—290 f. Kr.) samt hans yngre samtida Philemon äro representanter till ett fullkomligt färsk tingens ordning, angående hvilken dem voro medvetne, samt hvilken dem icke sökte för att förneka.

Privatlifvet ägde idag intagit detta offentliga lifvets lokal. Den nya komedien blef sålunda hvad den gamla inte någonsin varit, samt hvad den mellersta tillsammans allt sitt osäkra sträfvande inte någonsin kunde blifva, ett skratt inom detta ords nuvarande bemärkelse.