Kan vara skarpt i bergart webbkryss

Bergart existerar ett fast oorganisk substans, liksom definieras från dem mineral^[1] vilket ingår, deras kemiska sammansättning, storlek, form^[2] samt textur, samt vid vilket sätt liksom den äger bildats. Man delar vanligen in bergarter inom fyra huvudgrupper: magmatiska bergarter, metamorfa bergarter, sedimentära bergarter samt meteoriter.

Bergarterna ingår inom berggrunden vilket bygger upp jordskorpan.

Även ifall bergarter ur en mänskligt perspektiv verkar eviga, utsätts dem på grund av förändring från ett rad geologiska processer likt verkar ovan utdragen period. detta geologiska kretsloppet beskriver enstaka rad liknande processer, såsom hur dem olika typerna från bergarter bildas samt hur dem förändras inom varandra.

Magmatiska bergarter bildas då magma svalnar inom jordskorpan, alternativt då lava svalnar vid markytan alternativt botten av havet. dem metamorfa bergarterna bildas då befintliga bergarter utsätts till således stora tryck samt temperaturer för att dem omvandlas, något vilket exempelvis inträffar då kontinentalplattor krockar.

dem sedimentära bergarterna bildas genom diagenes alternativt litifiering från sediment likt inom sin tur bildats genom vittring, försändelse samt deposition (avlagring) från befintliga bergarter.^[3]Meteoriter består från bergarter alternativt metaller såsom faller ned vid jorden ifrån rymden.

Bergarternas struktur, sammansättning samt uppkomst studeras bland annat inom ämnena petrologi, mineralogi, kristallografi samt sedimentologi.

Bergartscykeln

[redigera | redigera wikitext]

Växelverkan mellan dem olika typerna från bergarter, magma samt sediment förmå illustreras tillsammans bergartscykeln, liksom existerar enstaka detaljer från detta geologiska kretsloppet.

Bergart existerar ett fast oorganisk substans, såsom definieras från dem mineral [1] liksom ingår, deras kemiska sammansättning, storlek, form eller gestalt [2] samt textur, samt vid vilket sätt vilket den besitter bildats.

Bergartscykeln illustreras inom figuren mot motsats till vänster.

Magma förmå kristallisera inom jordskorpan, produkten kallas då intrusiv magmatisk bergart. angående magman kristalliserar vid jordytan, genom vulkanism benämns bergarten likt extrusiv, alternativt vulkanisk magmatisk bergart.

Bergarter vid markytan utsätts till eroderande samt vittrande krafter likt skiljer från, samt transporterar försvunnen bergartsfragment, sediment samt avsätter, deponerar dem vid ett ställe var den möglich energin existerar lägre, vanligen inom havet.

då sediment överlagras från andra sediment, ökar trycket samt sedimentet litifieras, samt blir enstaka sedimentär bergart.

Sedimentära, metamorfa samt magmatiska bergarter omvandlas genom resultat från högt tryck samt upphöjd temperatur, metamorfos, mot metamorfa bergarter.

Metamorfa samt sedimentära bergarter kunna liksom magmatiska brytas ned genom vittring.

Magmatiska, sedimentära samt metamorfa bergarter förmå varenda hamna vid således stort djup för att dem smälts upp samt bildar färsk magma, detta förmå mot modell inträffa inom subduktionszoner.

Magmatiska bergarter

[redigera | redigera wikitext]

En magmatisk bergart bildas genom för att magma likt tränger genom jordskorpan stelnar.

Extrusiva magmatiska bergarter bildas genom vulkanism, dessa kallas även till vulkaniska bergarter. Intrusiva magmatiska bergarter bildas å andra sidan då magma stelnar vid en större djup alternativt då magma tränger upp genom, samt stelnar inom, sprickor inom den omkringliggande bergmassan.

Kemiska egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Det finns tre huvudtyper från magmor liksom bildar magmatiska bergarter: basaltiska, tillsammans lågt innehåll från kisel, traditionellt analyserad samt redovisad såsom kiseldioxid (SiO₂), ryolitiska, tillsammans med högt SiO₂-innehåll samt andesitiska likt existerar en mellanting.^[4]

Magmatiska bergarter kunna klassas vilket felsiska, intermediära, mafiska alternativt ultramafiska beroende vid deras respektive innehåll från kisel, vilken inom sin tur beror vid magmans ursprung.

Ofta förmå man titta benämningarna sur respektive basisk bergart. eftersom dessa benämningar enkel förväxlas tillsammans vätejonkoncentration, pH, ersätts dem alltmer från felsisk samt mafisk.^[5]

Ordet felsisk existerar enstaka konstruktion från feldspar samt silica, dem engelska namnen vid fältspat samt kvarts, vilket existerar ledande mineral.

termen mafisk existerar vid identisk sätt ett konstruktion från magnesium samt ferrum, järn vid latin.

Tack vare våra fantastiska läsare äger oss förslag vid korsordslösningar vid 6 tecken på grund av ledtråden Grå mörk bergart!

Magnesium samt järn finns inom dem mörkare mineralen liksom utgör grunden på grund av dem mafiska bergarterna. Felsiska (ljusa) mineral innehåller mindre kalcium samt mer natrium samt kalium än mafiska, existerar mer vittringsbeständiga samt smälter (och stelnar) nära enstaka lägre temperatur.^[6][7]

Bowens reaktionsserie beskriver vilken ordning mineral kristalliserar inom enstaka svalnande magma.

Kiseldioxid, SiO₂ kristalliserar nära nedsänkt temperatur, samt därför bildas inledningsvis kiselfattiga mineral samt sedan alltmer kiselrika mineral, allteftersom temperaturen reducerar. vid en sidan inom reaktionsserien finns den därför kallade osammanhängande grenen, var mineralen innehåller järn samt magnesium. på denna plats besitter olivin högst smältpunkt, ungefär 1 200 °C, samt lägst andel SiO₂.

Olivin kristalliserar därmed tidigt då magman svalnar, sedan följer pyroxen, amfibol samt biotit tillsammans med ökande andel SiO₂. Plagioklas bildas inom den sammanhängande grenen var kalciumrik plagioklas kristalliserar nära upphöjd temperatur, samt allteftersom avsvalningen fortskrider reducerar andelen kalcium, samtidigt liksom andelen natrium ökar.^[8][9]Muskovit samt kalifältspat besitter högre andel SiO₂ samt kristalliserar nära ännu lägre temperaturer.

senaste kristalliserar kvarts, likt existerar ren SiO₂.

Textur

[redigera | redigera wikitext]

Magmatiska bergarter förmå uppvisa olika textur, beroende vid hur dem äger bildats. Grovkorniga besitter kristalliserat långsamt; tillsammans ett upphöjd temperatur inom omgivningen. Denna miljö återfinns vid stort djup inom jordskorpan, samt ger mineralkristallerna period för att växa sig således stora för att dem enkel förmå ses tillsammans med blotta ögat.

Kan artikel tydligt inom bergart GR. arvida Namn: Herr SolBen Datum: 2022-01-26 17:05 GRY kanske Namn: arvida Datum: 2022-01-26 17:09 tackar jag litar vid det.

Finkorniga magmatiska bergarter, å andra sidan, äger stelnat nära, alternativt vid markytan. vid markytan existerar temperaturskillnaden mot omgivningen massiv samt avkylningen blir därför sålunda snabb för att inga stora mineralkorn hinner utvecklas. Porfyriska bergarter äger bildats från enstaka magma likt äger utsatts på grund av ett förändring inom avsvalningshastighet, dessa bergarter äger därför både stora samt små mineralkorn.

Glaslik textur återfinns hos bergarter vilket bildats nära vulkanutbrott var magman stelnat väldigt snabbt. Obsidian existerar enstaka tät form eller gestalt, liksom ser ut likt mörk kopp, dock även pimpsten räknas såsom glaslik textur, samt bildas då magman innehåller många lösta gaser såsom fullfölja pimpstenen porös.^[10]

Olika typer från magmatiska bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Klass	vikt-% SiO2
Felsisk	> 66 %[5]
Intermediär	52 - 66 %[5]
Mafisk	45 - 52 %[5]
Ultramafisk	< 45 %[5]

Magmatiska bergarter förmå, liksom nämns ovan, delas in efter kiselinnehåll, gränser till dessa klasser ges inom intilliggande tabell.

dem magmatiskt bildade bergarterna förmå även kategoriseras efter vilka betingelser vid alternativt inom jordskorpan vilket dem bildas. enstaka sådan indelning existerar djupbergart – gångbergart samt ytbergart – likt beskrivs närmare nedan.

Djupbergarter

[redigera | redigera wikitext]

Djupbergart existerar benämningen till enstaka bergart såsom bildats då ett magmakropp kristalliserat vid stort djup inom jordskorpan.

enstaka sådan magmakropp kallas pluton samt ett ytterligare benämning existerar därför plutonisk bergart, efter romarnas namn vid underjordens gud, Pluto. Djupbergarter äger en relativt enhetligt utseende, dock varierar inom färg samt kornstorlek.^[5] då kristallisationen från ett magma går mot sitt slut anrikas den vid en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, vilket underlättar försändelse från joner, något likt gynnar tillväxten från kristaller, därför återfinns många grovkorniga bergarter likt pegmatit inom dem delar från ett magma liksom kristalliserar slutligen.

Djupbergarter samt gångbergarter kunna gemensamt benämnas intrusiva bergarter, eftersom dem tränger in inom den befintliga bergmassan. Djupbergarter finns inom gamla samt nya bergskedjor, dock bara vid kontinenterna.^[11]

Ytbergarter

[redigera | redigera wikitext]

Ytbergarter, alternativt extrusiva bergarter bildas genom vulkanism vid alternativt nära markytan (eller havsbotten) alternativt inom plattektoniska gränser, mot modell mittatlantiska ryggen.

Magma avkyls många fort inom atmosfär alternativt en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, samt därför till ytbergarter med små korn textur. modell vid ytbergarter existerar porfyr samt basalt.

Gångbergarter

[redigera | redigera wikitext]

Gångbergarter bildas då magma tränger in inom sprickzoner alternativt svaghetsplan inom andra bergarter.

Detta förmå mot modell ske runt enstaka pluton alternativt inom sprickor nära ett kontinental spridningsrygg. Gångbergarter är kapabel därför inträffa både vid nation samt botten av havet. Kristallisationen kunna ske beneath varierat tryck samt temperatur, beroende vid hur just den aktuella bildningsorten existerar belägen. allmänt kunna sägas för att tryck samt temperatur ligger mellan dem till djupbergarter samt ytbergarter.

Detta ger inom sin tur inom huvudsak upphov mot bergarter tillsammans mellanstor kornstorlek. modell vid gångbergarter existerar pegmatit samt diabas.

Metamorfa bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Då redan bildade bergarter (Magmatiska alternativt Sedimentära) utsätts på grund av höga tryck och/eller temperaturer är kapabel deras mineralsammansättning samt kristallstruktur förändras, man säger för att den ursprungliga bergarten genomgår metamorfos.

Den resulterande bergartens struktur samt mineralsammansättning är kapabel artikel många olika ursprungsbergartens, vilket innebär för att detta förmå artikel svårt för att titta ifall den omvandlade bergarten ifrån start fanns enstaka sedimentär alternativt magmatisk bergart.

Graden från metamorfos hos enstaka bergart är kapabel beskrivas tillsammans en antal facies, var varenda facies utmärks från en antal bergarter vars mineralkombinationer existerar stabila inom en visst intervall från tryck samt temperatur.^[12] Teorin ifall metamorf facies presenterades 1915 från den finländske geologen Pentti Eskola, såsom ett vidareutveckling från den inom Norge verksamme mineralogen samt geokemisten Viktor M.

Goldschmidts teori ifall metamorf grad, ifrån start från 1900-talet.^[12]

Vid kollision mellan tektoniska plattor existerar temperaturen ledande faktor, därför utvecklas metamorfosen vanligen längs enstaka linje genom grönskiffer- amfibolit- samt granulitfacies. på grund av subduktion mellan tektoniska plattor existerar detta istället trycket vilket existerar ledande, samt metamorfosen utvecklas genom blåskiffer- samt eklogitfacies.^[13]

Metamorfa miljöer

[redigera | redigera wikitext]

Metamorfos existerar den omvandlingsprocess likt bergarter genomgår då dem utsätts till höga tryck samt temperaturer.

Höga tryck samt temperaturer kunna uppkomma inom ett rad olika typmiljöer, varav några beskrivs nedan:

Regionalmetamorfos förekommer inom stora områden, mot modell bergskedjor. Då tektoniska plattor konvergerar samt dem övre lagren från plattorna veckas samt pressas neråt utsätts dem på grund av kraftigt ökat tryck samt ökad temperatur. Detta leder mot både omkristallisation samt texturförändringar.

Gnejs existerar en modell vid bergart vilket bildas genom regionalmetamorfos.^[14]

Kontaktmetamorfos sker då bergarter vilket ligger invid enstaka magma påverkas från värmen ifrån magman. Storleken vid magman påverkar hur långt ut inom den intilliggande bergmassan liksom metamorfos äger plats. nära ett massiv magmakropp, såsom enstaka massiv batolit kunna detta röra sig ifall flera kilometer, medan nära mindre gångar kunna detta existera frågan angående en fåtal centimeter.^[15] Kontaktmetamorfos inträffar vid varenda djup inom jordskorpan, dock existerar tydligast då detta inträffar nära ytan, eftersom trycket existerar lågt, samt temperaturavvikelsen blir massiv.

eftersom kontaktmetamorfos ej inbegriper något ytterligare tryck kommer kristallerna ej för att orienteras inom någon speciell riktning.^[15]

Hydrotermisk metamorfos äger plats då varma, jonrika vätskor såsom flyter inom sprickor inom berget påverkar omkringliggande bergmassa. Detta inträffar ofta inom samband tillsammans magmatisk handling, eftersom denna bidrar tillsammans den värme liksom krävs.^[16]

Nedsänkningsmetamorfos inträffar då sediment alternativt bergarter utsätts på grund av ökat tryck allteftersom mer ämne avlägsnas ovanpå, detta större djupet inom jordskorpan medför även ökad temperatur, samt omkristallisering sker.

Däremot sker inga märkbara deformationer.^[17] Trycket samt temperaturen nära nedsänkningsmetamorfos existerar lägre än till regionalmetamorfos.^[14]

Impaktmetamorfos, alternativt chockmetamorfos sker då meteoriter träffar jordytan, varvid meteoritens enorma kinetisk energi omvandlas mot värme samt tryckvågor inom berget vilket träffats.^[18] inom vissa fall besitter sådana nedslag givit upphov mot coesit, enstaka många tät form eller gestalt från kvarts, samt även små diamanter.

Förekomsten från dessa mineral visar för att åtminstone kortvarigt ger meteoritnedslag minimalt lika höga tryck samt temperaturer likt inom mantelns övre sektion, var dessa mineral vanligen bildas.^[19]

Textur

[redigera | redigera wikitext]

Texturen hos metamorfa bergarter kunna översiktligt kategoriseras tillsammans begreppet foliation, liksom innebär för att mineralkornen inom bergarten existerar orienterade sidled.

Denna parallellstruktur behöver ej nödvändigtvis artikel linjär, utan existerar ofta vågig.^[20] Nedan beskrivs en antal folierade samt icke-folierade metamorfa texturer.

Folierad textur

[redigera | redigera wikitext]

Skiffrig spaltning innebär för att bergarten vanligen spricker alternativt klyvs vid identisk sätt likt skiffer; längs parallella strategi.

Skiffer förmå uppkomma genom låggradig metamorfos från mot modell lerskiffer alternativt med små korn ryolit.^{[20][Not 1]}

Gnejsig textur innebär för att ljusa samt mörka mineralkorn ordnas inom grupp, samt existerar en utfall från mellan- mot höggradig metamorfos.^[20]

Ickefolierad textur

[redigera | redigera wikitext]

När mineralkornen inom enstaka metamorf bergart ej existerar orienterade inom någon speciell riktning benämns texturen liksom ickefolierad.

modell vid ickefolierade metamorfa bergarter existerar marmor, kvartsit, antracit samt hornfels.^[20]

Sedimentära bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Den största delen från jordskorpan består från magmatiska samt metamorfa bergarter; uppskattningsvis 90–95 % från dem översta 16 km från jordskorpan består från magmatiska alternativt metamorfa bergarter.^[3] Trots detta existerar största delen från jorden övertäckt från sediment.

inom princip all botten av havet existerar övertäckt från sediment^[3] samt 70–80 % från kontinenterna täcks från sedimentära bergarter.^[21] Alltså existerar sedimenten, trots sin ringa volym intressanta eftersom dem existerar koncentrerade mot jordytan. varenda fossil finns inom sediment, sedimentära bergarter, alternativt metamorfa sedimentära bergarter, dessa utgör därför ett betydelsefull bas till för att förstå dem förhållanden vilket tidigare rådde vid jordytan.

Sedimentär berggrund existerar även högst intressant då detta gäller råvaror. Energikällor liksom olja, naturgas, kol samt uran utvinns ur sedimentära bergarter. Även järn, aluminium, mangan, fosfor på grund av mineralgödsel samt cement går samtliga för att utvinna ur sedimentära bergarter.^[3]

Sedimentära bergarter är kapabel delas in efter sediment såsom existerar avsatta inom vattenmiljö samt sediment likt existerar avsatta vid nation.

Genom olika vittrings- samt erosionsprocesser bryts bergarter runt omkring oss ner. Vittringsprodukterna inom struktur från småsten, småsten, fint sediment eller jordartspartiklar som transporteras av vatten, lera samt joner transporteras ut mot sjöar samt ocean via floder. då partiklarna når enstaka tillräckligt nedsänkt hastighet faller dem i enlighet med Hjulströms diagram ned mot botten samt bildar sediment.

Sedimenten kommer tillsammans med tiden för att överlagras från yngre sediment, detta ökar trycket vid dem äldre sedimenten. detta ökade trycket medför för att sedimenten kompakteras; dess porositet reducerar. ifall trycket ökar ytterligare sedan kornen inom sedimentet existerar maximalt kompakterade börjar kornen lösning upp inom kanterna samt dem lösta mineralen förs försvunnen från vattnet inom porerna.

Detta kallas tryckupplösning. då ytterligare sediment överlagrar sedimentpacken ökar den geotermiska gradienten, något vilket påskyndar kemiska reaktioner mellan sedimentkorn samt porvatten. således småningom kommer kristaller för att börja bildas inom porerna, då lösta mineral inom porvattnet fälls ut. Denna process kallas cementering samt ökar vidhäftningen mellan kornen såpass för att sedimentet är kapabel betraktas vilket enstaka bergart.^[3] Processen beneath vilken enstaka sedimentpacke ombildas mot ett sedimentär bergart kallas diagenes.

När sedimenten existerar avsatta vid nation litifieras dem likt sediment avsatta beneath en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, tillsammans skillnaden för att porvattnet ej agerar lika massiv roll. modell vid sediment avsatta vid nation liksom kunna forma sedimentära bergarter existerar ökensand samt vulkanaska.

Sedimentära bergarter brukar delas in inom olika bergartsformationer vilka förmå bestå från flera olika bergarter.

Olika typer från sedimentära bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Sedimentära bergarter kunna delas in inom olika grupper, baserat vid ursprung samt sammansättning. Klastiska bergarter underindelas efter kornstorleken, medan karbonatbergarter, kemiskt utfällda, organogena samt pyroklastiska bergarter delas in efter mineralsammansättning.^[22]

Klastiska bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Klastiska sedimentärbergarter bildas genom diagenes från sediment ifrån magmatiska, metamorfa alternativt sedimentära bergarter.

Korsordshjälpen till förmå BERGART VARA.

dem klassificeras efter hur stora dem grundlig mineralkornen existerar.

• Breccia äger grova, kantiga korn, ofta inom grusfraktion.^[23]
• Konglomerat äger rundade korn upp mot grusfraktion. en sammansatt var samtliga detaljerad gruskorn besitter identisk ursprungsbergart kallas monomikt, samt ifall detta existerar olika ursprungsbergarter kallas konglomeratet polymikt.^[23]
• Sandsten består från sandkorn samt klassificeras efter grundlig mineral.

  dem vanligaste mineralen existerar kvarts samt fältspat, eftersom dessa existerar maximalt svårvittrade från dem vanliga mineralen, samt därför tillsammans tiden är kapabel hamna inom sedimentpackar liksom genomgår diagenes. Klassificeringen från sandsten sker inom fyra huvudtyper; Kvartsarenit, vilket innehåller minimalt 95 % kvarts, arkos, vilket innehåller minimalt 25 % fältspat, litharenit, vilket innehåller mer bergartsfragment än fältspat, samt slutligen gråvacka liksom existerar fulla av lera, kloritrika bergarter tillsammans fina korn från kvarts samt fältspat.^[23]

• Lersten innehåller lermineral samt kvarts inom siltfraktion samt saknar skiktning.^[24]
• Skiffer innehåller maximalt lermineral, liksom existerar skiva, samt nära sedimentering samt efterföljande ökning av tryck orienteras dem inom identisk riktning.

  vid bas från denna orientering spricker skiffer enkel upp inom tunna skivor, något likt den mer massiva lerstenen ej gör.^[24]

• Breccia

• Konglomerat

• Sandsten, (gråvacka)

• Lersten

• Skiffer, fragment

Karbonatbergarter

[redigera | redigera wikitext]

Kalksten utgör ungefär 10–15 % från jordens sedimentära bergarter.^[24] Kalksten finns inom land vid Gotland, Öland, Skåne samt dem västgötska platåbergen.

Kalciumkarbonat, CaCO₃, förmå inträffa inom form eller gestalt från numeriskt värde mineral; kalcit samt aragonit, likt måste utgöra minimalt 50 % från bergarten på grund av för att den bör räknas likt kalksten.^[24] Kalksten kunna bildas vid flera olika sätt, kalciumkarbonat är kapabel fällas ut ur mättat havsvatten, alternativt vid biologisk väg, genom för att varelse tillsammans med kalkskal lämnar sina skal.

detta finns både vilt liksom bildar aragonitskal samt varelse såsom bildar kalcitskal, samt beroende vid vilken typ från varelse likt besitter bebott enstaka speciell nisch är kapabel kalkstenen variera många mellan olika platser.^[24]

Kemiskt utfällda bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste typen från kemiskt utfällda bergarter existerar evaporiter, liksom bildas då en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig rikt vid lösta salter dunstar.

Allteftersom dunstningen fortgår ökar koncentrationen från salter, tills vattnet existerar mättat samt salterna börjar fällas ut.^[25] Stora evaporitavlagringar äger bildats då havsområden dunstat in, något vilket inträffade nära medelhavet beneath tidsepoken miocen samt längs Döda havets stränder idag.^[25] Vanliga evaporitmineral existerar gips, CaSO₄·2 H₂O, anhydrit, CaSO₄ samt halit, NaCl.

Svar till BERGART inom korsord, pilord samt 17 andra tänkbara svar.

Organogena bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Organogena bergarter bildas från organiska sediment. Organiska sediment bryts vanligen ned från mikroorganismer, vilket konsumerar syre. dock angående syremängden ej räcker lyckas ej mikroorganismerna avbryta ned materialet fullständigt, samt detta kunna forma ett organogen bergart.

Dessa bergarter är kapabel bildas både vid kontinenter, samt inom havet. en modell ifrån ett kontinental miljö existerar kol samt på grund av havet oljeskiffer.^[26] Halten kol samt kolföreningar är kapabel uppgå mot 25 % samt svavelhalten förmå artikel uppemot 12 %.^[26]

Pyroklastiska bergarter

[redigera | redigera wikitext]

Pyroklastiska bergarter bildas då dem partiklar liksom slungas ut nära vulkanutbrott faller ned samt sedimenterar.^[26]

Meteoriter

[redigera | redigera wikitext]

En meteorit existerar ett bergart likt äger sitt ursprung inom rymden samt besitter alltså ej bildats vid jorden.

ett sektion meteoriter kunna artikel kvarlämningar ifrån bildandet från solsystemet på grund av cirka 4,6 miljarder tid sedan. Meteoriter består vanligtvis från silikatmineral (95 %) samt olika järn-nickellegeringar alternativt kombinationer från dessa numeriskt värde (5 %).^[27]

Meteoriter kommer företrädesvis ifrån kollisioner hos små himlakroppar, vilket asteroider, vilka genom kollisionen även kommit ur utbildning samt därför existerar benägna för att överkorsa planeters banor, samt därmed falla ned vid dem.

Meteoriter existerar intressanta för att analysera, eftersom dem vanligen härstammar ifrån himlakroppar vars förhållandevis lilla massa ej äger förmått driva dem geologiska processer likt sker vid större kroppar. Meteoriterna existerar därmed mer primitiva samt är kapabel bidra tillsammans medvetande ifall solsystemets bildande, samt dess inledande tid.^[28] andra källor mot meteoriter existerar kometkärnor, såsom detta smälter loss småsten samt stoft ifrån då dem passerar nära solen.

detta finns även en drygt tjugotal kända meteoriter tillsammans med ämne ifrån planetenMars samt ungefär lika flera ifrån månen.^[28]

Det enda kända fallet från meteoriter inbäddade inom bergstrata, fossila meteoriter, existerar inom en kalkstensbrott inom närheten från götet var detta finns 12 lager från kondriter inom kalksten liksom bildats beneath enstaka period vid ungefär 1,75 miljoner tid beneath den geologiska periodenordovicium, till cirka 480 miljoner tid sedan.^[29]

Olika typer från meteoriter

[redigera | redigera wikitext]

Meteoriter är kapabel klassificeras efter sin sammansättning; berg, järn samt nickellegering alternativt enstaka kombination.

bkryss & Korsord – titta svaren här!

Dessa grupper beskrivs mer nedan. Meteoriterna förmå även graderas inom skalan S1–S6 efter hur grundlig chockmetamorfos dem genomgått innan dem blev meteoroider, mot modell då den himlakropp dem härstammar ifrån sprängdes. Meteoriter liksom ej förändrats många hastigt klassas såsom S1. detta finns även numeriskt värde struktur till för att kategorisera meteoriter efter den grad från sönderfall dem uppnått sedan dem slagit ned vid jorden: A-C respektive W0-W6 var välbevarade meteoriter klassas vilket A alternativt W0.

Stenmeteoriter

[redigera | redigera wikitext]

• Kondriter, alternativt stenmeteoriter består från mafiska bergarter tillsammans små korn vilket tyder vid ett snabb nedkylning. Omkring 80 andel från varenda meteoriter existerar pollyhedriter.
  Vi behöver hjälp för att hitta enstaka svar på grund av bergart.

  dem bildades beneath solsystemets tidig del av ett liv samt hör mot dess äldsta, bevarade ämne. dem flesta kondriter innehåller kondruler, millimeterstora klotformade korn, samt tros existera upp mot 4,6 miljarder tid äldre ämne såsom härstammar ifrån asteroidbältet. detta existerar okänt hur dem bildades.

• Kolhaltiga kondriter existerar stenmeteoriter såsom innehåller små mängder organiskt ämne, bland annat aminosyror, samt representerar omkring 3 % från varenda kondriter.^[30] dem tros bestå från oförändrat ämne ifrån solnebulosan, detta stoftmoln likt solsystemet bildades ur, samt besitter ett isotopsammansättning liknande solens.^[30]
• Akondriter existerar enstaka ytterligare underindelning från stenmeteoriter likt påminner angående mafiska, magmatiska bergarter vid jorden samt existerar ibland breccierade.

  Akronditer tros bestå från ytmaterial ifrån större asteroider, inom inledande grabb den massiva asteroiden Vesta, dock även planeten Mars.^[31]

Järnmeteoriter

[redigera | redigera wikitext]

Järnmeteoriter består från järn-nickellegeringar såsom kamacit samt motsvarar omkring 3,8 % från varenda meteoriter.^[27] dem tros bestå från ämne ifrån kärnan från söndersprängda asteroider.^[32] Järnmeteoriter kunna delas in inom tre undergrupper, beroende vid nickel/järnhalt samt kristallstruktur; hexahedriter innehåller 4–6 % nickel, oktahedriter innehåller 6–12 % nickel samt ataxiter innehåller ovan 12 % nickel.

Kristallstrukturen hos hexahedriter uppvisar rektangulära mönster, oktahedriter äger hexagonala mönster samt ataxiter äger inga tydliga kristallstrukturer.^[32] ett äldre benämning vid järnmeteoriter existerar sideriter.^[32]

Järnstenar

[redigera | redigera wikitext]

Järnstenar består från enstaka ungefär lika blandning från järn-nickellegeringar samt silikatmineral ^[33] samt motsvarar omkring 0,5 % från varenda kända meteoriter.^[27] dem tros bestå från ämne ifrån området inom gränslandet mellan enstaka himlakropps kärna samt dess mantel.^[33]

Tektiter

[redigera | redigera wikitext]

Tektiter existerar glasobjekt såsom, i enlighet med dem flesta vetenskapsman, bildats vid jorden nära stora meteoritnedslag.

Tektiter existerar sålunda inom egentlig fras inga meteoriter.^[29]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Förklarande noter

[redigera | redigera wikitext]

Referensnoter

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Andréasson, Per-Gunnar, red (2006). Geobiosfären, ett introduktion (Första upplagan:1).

  Studentlitteratur. Libris10168544. ISBN 91-44-03670-1 

• Crawford, Mark J. (1998) (på engelska). Physical Geology (Första upplagan). ISBN 0-8220-5335-7 
• Spicar, Erich (1995). Mineral samt Bergarter. ICA bokförlag. Libris7414051. ISBN 91-534-1385-7 
• Selley Richard C., Cocks L.

  R. M., Plimer inom. R., red (2005) (på engelska). Encyclopedia of geology (Första upplagan). Amsterdam: Elsevier Academic Press. Libris9646549. ISBN 0-12-636380-3 

• Tarbuck; Lutgens (2008) (på engelska). Earth -an introduction to physical geology (Nionde upplagan). Pearson Prentice entré. ISBN 0132410664 
• Woods, Karen M. (2009) (på engelska). Physical Geology Laboratory Manual (Fjärde upplagan).

  Kendall/Hunt Publishing Company. Libris10402886. ISBN 978-0-7575-6114-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]