Hur man lyckas som konstnär

TEXT: Dougald Hine

BILD: Caroline Ross

Det sägs för att människan prövas inom tider från kris, dock möjligen existerar detta snarare gömda sanningar likt träder inom dagen då oss ej längre kunna hålla mot godo tillsammans med ogrundade tankegångar kring hur konstnärer klarar för att tjäna sitt uppehälle?

är kapabel oss rentav inom prekära situationer hitta förslag samt förebilder till hur konstnärskap är kapabel behållas nära liv genom oväntade sociala samt ekonomiska relationer?

I april 2021 samlade Konstnärernas Riksorganisation sex konstnärer ifrån landet samt Storbritannien på grund av en digitalt rundabordssamtal tillsammans avsikt för att ”tänka högt samt tänka tillsammans” kring olika strategier vilket konstnärer använder till att försörja sig.

oss sökte förslag, inspiration samt impulser. Oväntade grepp samt realistiska reflektioner.

Samtalsledare fanns skribenten samt filosofen Dougald Hine, liksom bjöds in till för att dela funderingar samt problem att diskutera angående konstnärlig försörjning samt hållbart hållbara konstnärskap tillsammans med utgångspunkt inom sina erfarenheter vilket medgrundare från Dark Mountain-projektet, a school called HOME samt arbetet såsom konstnärlig chef på grund av Riksteatern.

Hans ord kunna ni ta sektion från nedan, samt samtalet kunna ni studera på denna plats.

Originaltext samt konversation vid engelska förmå ni studera inom pdf-form.

Geska Helena Brečević,
Konstnär samt chef vid Konstnärernas Riksorganisation

Text samt samtal har genomförts från Konstnärernas Riksorganisation tillsammans med stöd från Kulturrådet likt enstaka sektion från projektet Konststartskommissionen.
chef samt medredaktör: Geska Helena Brečević.
Författare samt medredaktör: Dougald Hine.
Översättning: Henrik Arnstad.

En konstnärlig försörjning

av Dougald Hine

Corona-krisen äger dramatiskt förändrat existensen till miljarder människor.

Utöver dem omedelbara medicinska konsekvenserna visar pandemin skörheten inom systemen såsom våra liv samt försörjning existerar beroende från.

Att lyckas vilket konstnär existerar således enkelt samt sålunda svårt liksom för att detta existerar upp mot dig själv.

Redan tidigare fanns konstnärslivet en bräckligt privilegium. Bräckligt eftersom konstnärer vanligen existerar fattigare samt äger ett osäkrare tillvaro än andra samhällsgrupper. en privilegium eftersom vi – om oss besitter chans för att åtminstone delvis leva vid vårt arbete – får betalt till för att utföra någonting oss älskar.

Det existerar ständigt något konstigt tillsammans med hur konstnärer försörjer sig, åtminstone utifrån detta moderna samhällets normer.

till dem flesta människor existerar sysselsättning – nästan per definition – något dem utför endast på grund av ersättning. oss kallar ej detta jobb. oss kallar detta till brödjobb.

De senaste 20 år äger jag skrivit, föreläst, arrangerat diskussion samt skapat organisationer utifrån insikten angående bräckligheten inom dem sociala struktur vilket våra moderna samhällen vilar vid.

inom start gjorde jag detta mellan mina brödjobb, dock tillsammans med tiden besitter jag haft privilegiet för att ett fåtal fokusera vid detta inom allt högre grad. tid 2009 gav jag samt Paul Kingsnorth ut Uncivilisation: The Dark Mountain Manifesto. detta efterföljande decenniet byggde jag tillsammans tillsammans flera andra upp Dark Mountain-projektet.

detta blev enstaka tidskrift tillsammans med texter samt bilder, återkommande festivaler, sammankomster samt enstaka ständig hemvist till kritiska diskussion angående vår tids ekologiska samt kulturella problem att diskutera. flera medarbetare äger varit konstnärer samt jag tycker mig ana för att konstens egendomlighet – hur den ej passar in inom vår världs nätverk från bruksvärde samt bytesvärde – betyder för att den små frukter från växter vid uppslag mot vad likt är kapabel existera värt för att testa då väven går sönder.

då världen ej längre fungerar likt den bör. angående oss pratar angående konstnärligt livsuppehälle önskar jag tänka ovan dem strategier konstnärer väljer till för att behärska (över)leva. dock även hur dessa strategier anknyter mot hållbart uppehälle var oss bor samt vid människor runtomkring oss – med tanke vid dem nuvarande ekonomiska systemens instabilitet samt hur vårt sätt för att leva existerar beroende från dem.

Jag önskar ta fasta vid upplevelsen från stora samt små kriser. Hur deras eko studsat vid olika nivåer, ifrån detta globala mot detta personliga – och tillbaka igen. dem jobbigaste delarna från våra liv existerar även dem vilket formar oss maximalt. detta existerar var oss upplöses samt återskapas.

Apropå kriser – vad sker ifall pandemin ej existerar den största krisen?
Den inuitiska poeten Taqralik Partridge ber oss betänka för att covid-19 möjligen bara existerar ‘ett varningsskott’, ett försmak från enstaka serie från kriser såsom kommer för att skapa dem framtida decennierna.

Jag föreställer mig hur dem tornar upp sig likt kraftiga oväder ovan Atlanten beneath orkansäsongen. dem följer varandra inom sina egna riktningar. inte någonsin helt förutsägbara. dem skapar förstörelse samt drabbar vardagens kustremsor. inom ett sådan situation finns ingen varaktig återgång mot detta gamla vanliga, pandemin blir ej heller någon ‘portal’ vilket öppnar enstaka fräsch planet, såsom den indiske författaren Arundhati Roy föreslår.

Med ett inbjudan för att tänka hållbart önskar jag ta detta scenario vid största allvar samt tänka ovan konstnärslivets former inom tider från allt fler samt allt allvarligare kriser.

oss förmå observera för att flera människor inom stora delar från världen – inklusive våra egna samhällen – redan lever inom sådana tider.

Jag funderar kring konstnärers livssituationer samt hur dessa besitter förändrats inom period samt plats då jag hör teoretikern Jay Springett prata angående Tholpavakoothu, enstaka konstform ifrån den från indien delstaten Kerala.

ett skuggteater likt kombinerar verser ifrån Ramayana tillsammans skapad på plats kommentarer. Läderdockorna existerar uppemot numeriskt värde meter långa. Uppförandena äger lokal mellan tolvslaget samt morgon. enstaka fullständig serie från denna från indien allegori kunna ta uppemot 71 nätter samt uppförs inte någonsin beneath färre än åtta nätter.

Tills nyligen fanns skådeplatsen ständigt ”dramahus” inom lokala tempel, var varenda natt finansierades från en hushåll, ett bygd alternativt enstaka plats organisation. detta tar tio års studier samt träning för att bli ett skicklig artist. Ändå existerar Tholpavakoothu ingen tradition till eliten – den besitter sina rötter bland icke-brahminer inom byar samt små städer.

Utöver arrangörsarvodet genererar varenda natts uppträdande hundratals alternativt mot samt tillsammans med tusentals donationer vid enstaka rupie. Pengarna delas mellan templet samt Tholpavakoothu-ensemblen. vid detta sätt besitter den på denna plats delen från detta agrara Indien försörjt heltidsanställda ensembler vilket ägnat sig åt denna konstform beneath århundraden.

I texter angående konstens roll samt finansiering märker jag för att frasen "oberoende kultur" används samt jag fråga vilket likt definierar detta oberoende. Tholpavakoothu-placeringen från dramahus vilket enstaka sektion från tempelkomplex är kapabel existera ett ledtråd. inom moderna samhällen upprätthålls idén angående konstverk liksom ikonoklastisk, den bör ställa mot bekymmer, bedöma befintlig respekt, erhålla oss för att titta världen vid nytt.

Likväl fråga jag angående ej nutidens traditioner existerar lika beroende liksom den ständigt äger varit.

konstverk existerar beroende från lågstatusarbete – som exempelvis konstnären Mierle Laderman Ukeles besitter uppmärksammat. konstverk existerar även beroende från ekonomiskt stöd likt binder den mot marknadsekonomin samt dem statliga institutionerna. existerar liknande förbindelser verkligen lösare än dem mellan Tholpavakoothu-skådespelarna samt tempelinstitutionerna?

alternativt existerar dem enbart olika skapade samt sammanflätade tillsammans med konstsamlarnas smakförmåga, bidragssystemens beskaffenhet alternativt blockkedjornas negativa externa effekt?

Tänk ifall oss skulle tona ner retoriken kring oberoende samt istället fokusera vid våra externa beroenden; vid hur oss står emot alternativt samarbetar tillsammans dem, vid hur oss gömmer dem alternativt på grund av fram dem inom ljuset?

Hur söker oss nya mönster från ömsesidigt oberoende?

En tanke. möjligen existerar den pinsamt uppenbar dock låt oss titta vart den leder. Tänk ifall ni började bygga ditt konstnärsliv genom för att hitta människor liksom bryr sig ifall din konst? Tänk ifall – för vissa från oss, åtminstone – ett hållbart konstnärsliv innebär för att bygga relationer tillsammans med dem människor på grund av vilka detta oss skapar betyder mest?

År 2015 rapporterade New York Times angående Geneva Freeport.

detta existerar enstaka byggnad liksom liknar en fängelse, dock inom själva verket existerar en gigantiskt lager till ovan enstaka miljon från världens maximalt värdefulla målningar. ett ”parkeringsplats på grund av rika vilket önskar investera inom konstsamlingar”. detta förefaller osannolikt för att ni kommer för att hitta dem människor likt bryr sig maximalt ifall ditt sysselsättning bland dem konstspekulanter likt förvarar bildkonst inom luftkonditionerade fängelser – även angående stora delar från konstvärlden orienterar sig mot denna finans.

Å andra sidan existerar jag ej heller övertygad för att ni hittar dem människor vilket ditt sysselsättning existerar maximalt betydelsefullt till bland dem såsom läser dina bidragsansökningar.

Digitala nätverk existerar detta tydligaste exemplet vid hur konstnärer bygger relationer tillsammans med människor vilket bryr sig ifall deras kultur.

Utställningslokalernas avskildhet samt begränsningar inom resande beneath pandemin besitter fört nätverken mot ett fräsch nivå.

Digitala nätverk existerar detta tydligaste exemplet vid hur konstnärer bygger relationer tillsammans med människor likt bryr sig ifall deras konst.

Kritiker- samt curatorollektivet The vit Pube besitter gjort yta eller program Patreon mot sin primära inkomstkälla (parallellt tillsammans deltidsarbete), mot skillnad ifrån tidigare generationer konstkritiker såsom behövde nedteckna till ett tidskrift (alternativt starta enstaka egen). Särskilt Instagram passar på grund av bildkonst samt besitter blivit platsen var konstnärer experimenterar, bygger nätverk samt hittar försörjning.

en modell existerar konstnären Mary Grant, såsom varenda solens tid beneath 2021 målar en miniatyrlandskap såsom denna säljer via Instagram.

Detta existerar en tillvägagångssätt liksom besitter föregångare många äldre än sådana digitala plattformar. Berättaren, mytografen samt målaren Martin Shaw berättar angående en råd han fått från poeten samt medborgarrättsveteranen Haki Madhubuti: således fort ni uppfattar minsta tillstymmelse från enstaka publik, bör ni bygga ett personlig utbildningsinstitution alternativt starta en eget förlag.

detta fanns sålunda Shaw startade Westcountry School of Myth inom en tält inom nationalparken Dartmoor – och nyligen även förlaget Cista Mystica. sådana småskaliga arbete behöver ingen masspublik på grund av för att generera enstaka försörjning.

Jag tänker vid detta likt komikern Stewart Lee berättar inom How inom flydde My Certain Fate: The Life and Deaths of a Stand-Up Comedian.

Efter tio tid blev han frustrerad från sin managers affärsmässig fokus – och från för att dem offentligt finansierade lokaler denne uppträdde inom plats ”stora tomma boende inom oälskade kommunala teatrar var desillusionerade bokningsansvariga visade vad vilket helst”. en tag slutade Lee turnera helt samt hållet, dock en råd ifrån ett ytterligare artist gav honom en nytt perspektiv.

Hans tonårshjälte komikern John Hegley berättade för att man bara behöver några tusen fans.

Här existerar några användbara råd likt kunna hjälpa dig vid din väg till för att bli ett förbättrad konstnär.

Om samtliga dessa ger dig tio pund ifall året därför klarar ni dig. Jag kom för att tänka vid samtliga musiker jag gillar – folksångare, fria jazzmusiker, alternativ-country cowboys samt punkveteraner. dem finns kvar vid små skivbolag alternativt försörjer sig vid för att sälja egenproducerade CD-skivor efter sina gig. dem jobbar tillsammans med hållbar vinstmarginal.

Turnerar, vilar, turnerar, vilar samt säljer några skivor. dem överlever.

Vilka existerar parallellerna mot detta småskaliga sätt för att försörja sig inom konstformer vilket ej bygger vid scenframträdanden? vid en alternativt annat sätt handlar detta ifall för att producera metoder till människor liksom önskar för att ni bör behärska gå vidare jobba för att bidra ekonomiskt på grund av för att utföra detta möjligt.

detta kunna handla angående för att sälja ditt sysselsättning vid nya sätt alternativt för att tillhandahålla glimtar ifrån din arbetsprocess, inblick inom din tankevärld, alternativt för att ni delar tillsammans med dig från skrivelse, konversationer samt erfarenheter.

Tänk angående – till vissa från oss – en hållbart samt hållbart konstnärskap innebär för att hitta sin ”besättning”?

Vänner, sparringpartners, medkonspiratörer samt kompanjoner tillsammans tillsammans med vilka ni upptäcker vad ni kunna utföra. Musikern Brian Eno hävdar för att konsthistorien vanligtvis framhäver individuella genier.

Projektet bör motivera samt motivera nästa generation mot målsättningar samt drömmar ifall vilket dem förmå bli samt utföra inom livet.

dock inom verkligheten existerar detta snarare enstaka historia ifall 'scenier': kollektiva scen-genier, angående tidsåldrar samt platser var små grupper från konstnärer samlas samt ger varandra ömsesidigt stöd samt konstruktiv bedömning vilket tillåter samtliga involverade för att våga överskrida individuella begränsningar.

Richard D.

Bartlett föreslår inom sitt ”mikrosolidaritetsförslag” på grund av gemenskapsbyggande för att oss saknar term på grund av spektrumet mellan ”jag” samt ”massan”. denne skriver ifall ”besättningar” tillsammans med uppemot åtta medlemmar samt ”församlingar” bestående från flera ”besättningar”. Förslaget innehåller ett framtidsperspektiv på grund av småskaliga arbetslag såsom erbjuder ömsesidig finansiell motståndskraft, samt till hur man bygger relationer mellan sådana kollektiv.

När konstnären Theaster Gates vann Artes Mundi-priset hoppade denne upp vid scenen samt skrek: "Låt oss dela vid detta denna plats fanskapet!" Prispengarna vid 40 000 pund delades lika mellan dem tio nominerade konstnärerna.

dem utgjorde inget befintligt kollektiv. ingen informell överenskommelse fanns mellan dem nominerade, likt då Turnerpriset 2019 delades ut gemensamt mot Tai Shani, Helen Cammock, Oscar murillo samt Lawrence Abu Hamdan. dock inom vart samt en från dessa modell finns enstaka ledtråd mot möjligheterna tillsammans med en tillvägagångssätt var impulsen existerar för att dela individuell succé tillsammans kamrater, för att fungera såsom enstaka besättning renhåriga pirater samt dela vid belöningarna inom stunder från individuell framgång.

Tänk ifall detta – till vissa från oss – existerar en steg bortom detta 'scene'-skapande likt Eno hyllar, mot chansen för att bygga nya kulturella infrastrukturer’?

Jag tänker ej den tungrodda infrastrukturen på grund av offentliga alternativt affärsmässig uppdrag, utan något mer jordnära.

När Stewart Lee återvände mot ståuppkomiken ville denne uppträda på grund av ett "mindre publik bestående från människor såsom fattar galoppen – och tar tillsammans sig enstaka kompis då dem återkommer".

detta likt gjorde idén livskraftig plats varenda små komediklubbar, såsom beneath Lees frånvaro ifrån scenen, ägde dykt upp. Klubbar liksom drevs från hängivna entusiaster inom pubar samt föreningslokaler.

Solobasisten Steve Lawson framlevde start från sin yrkesliv tillsammans för att spela vid gammal musikscener. dock då jag träffade honom 2009 ägde denne nästan slutat tillsammans med detta.

Steg inom för att etablera sig vilket konstnär: Utbildning.

Istället höll denne konserter inom vardagsrummen hos sina fans. då en fan fick 20-30 vänner för att erlägga till för att titta honom spela kunde denne tjäna mer valuta än då denne spelade på grund av ett större publik. Dessutom fick han förbindelse tillsammans med människor likt uppskattar hans melodier. för att detta innebär för att man lämnar på baksidan sig den affärsmässig musikindustrins framgångskriterier känns irrelevant, menar han: Berömmelse existerar ej syftet tillsammans med konst – det existerar enstaka giftig biverkning.

De omvälvande förändringar likt orsakats från pandemin äger kombinerats tillsammans med digitala plattformar samt lett mot nya samt skapad på plats infrastrukturer.

Bland dem maximalt imponerande exemplen existerar Artist Support Pledge såsom lanserades vid Instagram från konstnären Matthew Burrows den 16 mars 2020.

Här existerar 10 konkreta råd på grund av för att komma igång samt lära dig för att bli enstaka konstnär ifrån grunden: förbättra ett konstnärlig vision: Börja tillsammans med för att reflektera ovan vad ni önskar uttrycka genom din konst.

Konstnärer samt kreatörer publicerar bilder vid sitt jobb beneath hashtaggen #artistsupportpledge. dem säljer sina verk till högst 200 brittiska pund (eller motsvarande) tillsammans med en löfte ifall för att till varenda 1 000 pund inom salg kommer dem för att erlägga 200 pund på grund av ett ytterligare konstnärs verk. Syftet existerar för att främja "en givmild tradition på grund av konstnärer samt kreatörer".

vid enstaka tidsperiod ägde detta genererat cirka 15 miljoner pund.

Plattformarna via vilka konsten når människor skapas samt återuppfinns kurera tiden. detta existerar nödvändigt. Dels vilket en generationsskifte, dels likt reaktion vid förändrade sociala samt ekonomiska förhållanden. varenda behöver ej artikel delaktiga inom för att bygga samt upprätthålla den kulturella infrastrukturen.

dock liksom andra former från underhållsarbete ligger detta sysselsättning mot bas till kulturens livskraft. detta är kapabel mot samt tillsammans artikel konstverk inom sig.

Tänk angående – till vissa från oss – en hållbart hållbart konstnärskap kommer genom för att verka vid ett plats?

ej bara för att utföra en residency, dock för att verkligen ‘reside’ inom ordets djupaste mening: ‘att bli kvar’. Tänk angående detta skulle innebära för att platsen gjorde krav vid dig samt ni blev enstaka självklar sektion från lokalsamhället?

Jag tänker vid teaterkompaniet Slung Low inom Holbeck-området inom Leeds. Jag känner ej mot någon ytterligare konstnärlig organisation såsom existerar mer hängiven lokalsamhället – eller likt tar privilegiet för att ett fåtal offentliga medel vid större allvar.

Den konstnärliga ledaren Alan Lane talar ifall för att "använda privilegiet för att producera utan hänsyn mot marknadsekonomin på grund av för att uppfinna nya arbetsmodeller samt tankeformer", vilket kompaniet gjort bland annat genom för att utföra lokaler, verktyg samt utrustning tillgängliga på grund av gratislån, samt sälja teaterbiljetter i enlighet med principen ”betala-vad-du-vill”.

Jag tänker även vid tillgång Space Media Lab inom Sheffield såsom skapades från konstnären James Wallbank.

liksom mediekonstnär inom slutet från 1990-talet skrev Wallbank Lowtech Manifesto var han åtog sig för att bara utföra konstverk tillsammans digitala verktyg likt detta gick för att ett fåtal kostnadsfri. han vädjade ifall donationer från gamla datorer samt trodde inledningsvis för att detta svåra skulle existera för att erhålla tillräckligt tillsammans användbar utrustning.

dock efter sex månader plats denne tvungen för att hyra enstaka lagerlokal. detta svåra fanns ej för att hitta utrustning, utan för att hitta dem kreativa krafterna likt skulle nyttja varenda tillgångar, säger Wallbank. han öppnade en center dit vem liksom helst plats mottagen på grund av för att lära sig utföra saker tillsammans tillsammans med honom – på villkoret för att föra vidare vilket dem lärt sig mot andra, då antalet medlemmar växte.

Vi besitter berört flera ämnen på denna plats, dock angående detta finns enstaka skarlakansröd tråd därför leder den igen mot ifrågasättandet från den långsiktiga hållbarheten inom våra nuvarande struktur.

ifall pandemin bara existerar en "varningsskott" – om oss äger för att vänta svåra tider till våra samhällen – vad betyder detta på grund av dem aktiviteter vilket pågår inom konstens namn? Vilka relationer, vilka sätt för att strukturera sig samt vilka former från ömsesidigt beroende kommer för att visa sig motståndskraftiga inom tider från fler samt fördjupade kriser?

Min föraning existerar för att dem besitter något gemensamt tillsammans dem modell likt oss besitter berört. ett anda från ömsesidigt stöd samt engagemang inom samhällen var man bryr sig ifall varandra samt varandras sysselsättning, både då samt fjärran.

Att förstå grunderna inom konstverk existerar en viktigt steg på grund av varenda såsom önskar fördjupa sitt nyfikenhet alternativt börja producera sin personlig konst.

Institutioner kommer samt försvinner. Konstformer förmå existera beroende från den sociala samt ekonomiska infrastrukturen inom en försvinnande historiskt ögonblick. dock mänskligheten äger ständigt hittat möjligheter för att producera kultur, även beneath föga lovande omständigheter. Även ifall tradition ofta anses existera ett lyx alternativt en mjukt ytskikt ovan existensens hårda sanningar förmå kulturens överraskande motståndskraft kvar äga ett roll för att spela inom hur dem kommande decenniernas kriser utvecklas.