Hur långt kan ett lodjur hoppa
Lodjur
Lo, lodjur alternativt lokatt (vetenskapligt namn: Lynx lynx, värmländska: göpa, göpe, jämför norska: gaupe)[4] existerar en kattdjur såsom förekommer inom Europa samt Asien. Lodjuret existerar Europas största kattdjur samt fanns enstaka gång inom skogar ovan stora delar från den europeiska kontinenten samt vidare österut mot Sibirien.
vid Iberiska halvön förekommer istället den närbesläktade panterlon. Trots för att lodjurets utbredningsområde historiskt minskat existerar arten kvar en vitt spritt kattdjur samt sammantaget betraktas arten från Internationella naturvårdsunionen ej vilket hotad.
Lodjur existerar spänstiga samt förmå även hoppa väldigt långt.Utseende
[redigera | redigera wikitext]Lodjuret äger enstaka betalkort lekamen tillsammans långa ben, runda klor samt stora trampdynor. Dess kroppslängd existerar omkring 70–115 centimeter samt den äger enstaka mankhöjd vid cirka 60–70 centimeter. Hanen balanserar 20–30 kilogram samt honan 15–20 kilogram.
Bakbenen existerar längre än frambenen vilket fullfölja för att lodjurets rygg lutar lite vidare.
Under brunsten inom mars-april kunna ni erhålla lyssna ropande lodjur.Under sommaren existerar pälsen slät samt egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser varierar mellan gulbrunt samt rödbrunt. dem flesta lodjur äger mörka fläckar inom pälsen, dock färg samt illustration kunna variera många mellan olika individer. vid vintern blir pälsen väldigt tjock samt egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser blir mer ljus samt mer gråaktig.
Ögonen omges från vita samt svarta penseldrag såsom utför för att dem ser större ut än vad dem egentligen existerar.
Lodjur existerar en fascinerande varelse, samt ett således kallad toppredator, likt agerar enstaka betydelsefull roll inom ekosystemet.Baksidan från lodjurets öron kantas från mörk päls liksom slutar inom den karaktäristiska tofsen högst upp vid örat liksom existerar ca 4 cm lång.[5] Lodjurets svans existerar mindre än dem flesta andra kattdjurs, ungefär 5–17 centimeter, samt slutar tillsammans enstaka mörk spets. Arten existerar viktigt tyngre än övriga arter inom identisk släkte.[6][7] Utseende samt storlek varierar inom viss mån utifrån geografisk utbredning.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Lodjuret äger en vidsträckt utbredningsområde liksom sträcker sig ifrån västra europa, genom dem ryska skogsområdena samt söderut mot Centralasien samt den Tibetanska högplatån.[1] inom Europa förekommer arten främst vid Skandinaviska halvön, inom östra Europa samt delar från centrala Europa, medan den äger försvunnit ifrån flera områden, alternativt existerar sällsynt inom västra Europa.
Den förekommer inom Baltikum, inom östra Polens lövurskogar samt inom angränsande delar från Belarus. Vidare inom Tjeckien samt läka den Karpatiska bergskedjan inom Slovakien, Ukraina, samt Rumänien. Dessutom finns lodjur inom bergen inom norra Turkiet samt inom delar från detta forna Jugoslavien. Lon äger även framgångsrikt återinförts inom dem slovenskaAlperna samt inom sydvästra Schweiz.
Därifrån äger den spridit sig vidare mot Italien, Österrike samt nordost land i västeuropa. inom Ryssland finns lon inom bota tajgaskogsbältet, genom Sibirien samt ända försvunnen mot Berings sund. Lon lever även inom bergstrakterna mellan Svarta samt Kaspiska havet samt vidare försvunnen mot Himalaya, Mongoliet samt norra Kina samt Pakistan.[8]
I sydvästligaste Asien existerar lodjurets utbredning rum samt gles, dock inom Sibiriens skogar finns enstaka massiv population.
inom vissa områden, bland annat Kina, existerar lodjurets ställning eller tillstånd uselt känd samt populationen är kapabel artikel minskande.[1] Dess förekomst inom centrala Asien existerar mindre känd, dock antas existera glesare mot sporadisk norr angående Himalaya.[1]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Uppdelningen från lodjuret inom underarter existerar omdiskuterad samt auktoriteter inom ämnet delar idag upp arten inom allt ifrån fem mot en tiotal alternativt fler underarter.[9] nästa inventering följer Eurasian Lynx Online kunskap System:[10]
- Lynx lynx lynx – nominatformen.
Förekommer inom Skandinavien, östra Europa samt västra Sibirien.
- Lynx lynx carpathicus – Förekommer inom Karpaterna.
- Lynx lynx martinoi – Förekommer vid Balkan.
- Lynx lynx dinniki – Förekommer inom Kaukasus.
- Lynx lynx wardi – Förekommer inom Altaibergen.
- Lynx lynx wrangeli – Förekommer inom östra Sibirien.
- Lynx lynx isabellinus – Förekommer inom Centralasien.
- Lynx lynx kozlovi – Förekommer inom centrala Sibirien.
- Lynx lynx stroganovi – Förekommer inom Amurregionen.
- Lynx lynx sardiniae – Utdöd.
Förekom vid Sardinien.
Förekomst inom Skandinavien
[redigera | redigera wikitext]Det skandinaviska beståndet från lodjur tillhör underarten Lynx lynx lynx. Arten invandrade mot den Skandinaviska halvön på grund av 9 000 kalenderår sedan, nära omkring identisk period vilket rådjur, älg, vildsvin samt rödräv, dock efter människa samt varg.[11] Idag existerar lodjursbeståndet glest spritt ovan stora delar från Skandinavien dock saknas inom land, sydvästra Norge, samt beståndet existerar glesare inom dem södra delarna än inom dem skogtätare norra områdena.
Lodjur finns inom stora delar från land (i samtliga landskap utom vid Gotland samt Öland)[12], främst inom dem norra samt mellersta delarna, samt tätast lever dem inom gränslandet mellan Bergslagen samt jordbruksbygderna söder därom, längs Norrlandskusten samt inom delar från renskötselområdet.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Lodjuret existerar en jagare liksom jagar ensamt samt använder sig från ögonkontakt, ljuduppfattning samt luktsinne på grund av för att hitta byten.
Lodjuret besitter ett kreditkort lekamen tillsammans långa ben, runda klor samt stora trampdynor.Den lever inom skogsområden, gärna inom kuperad samt brant terräng. liksom daglega väljer lodjuret gärna ett massiv berg alternativt ett klippavsats.[5] Honan får upp mot fyra ungar per dräktighet. Lon existerar ständigt vid vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den identisk stigar ifall samt angående igen, sålunda kallade lodjursväxlar. detta äldsta kända lodjuret inom frihet blev 17 år gammalt.
inom detta vilda torde den genomsnittliga livslängden existera mellan 12 samt 14 år. Den vanligaste orsaken mot för att lodjursungar dör existerar svält.[11]
Föda samt födorevir
[redigera | redigera wikitext]Lodjur anpassar sina matvanor efter resurser, jagar hjortdjur (som rådjur samt ren var dessa finns), annars främst hare, skogsfågel samt smågnagare dock förmå även döda får samt get samt även mindre predator vilket räv.
dem fångar sitt byte efter enstaka smygande jaktverksamhet resultat från enstaka vykort attack. Lodjuret jagar inledningsvis inom skymningen samt gräver ofta ner enstaka sektion från sitt byte.[5] enstaka lodjursfamilj, bestående från hona samt numeriskt värde ungar, äter upp en rådjur vid ungefär numeriskt värde dygn.
Hemområdet existerar stort tillsammans ett area vid omkring 10 000 hektar dock skiftar tillsammans med årstiderna. Hanar samt honor äger numeriskt värde överlappande dock ganska oberoende struktur från hemområden, dock grannar från identisk kön undviker varandras plats mot största del.[13]
Lodjuret samt människan
[redigera | redigera wikitext]Status samt hot
[redigera | redigera wikitext]På bas från hård jaktverksamhet samt avskogning besitter lodjurets utbredning inom Europa minskat.
Lodjur existerar kompetenta jägare tillsammans med ett varierad kost.affär tillsammans lodjurspäls existerar internationellt förbjudet dock förbjudet jaktverksamhet bedöms ännu liksom detta största enskilda hotet mot arten.[1] Vissa mindre populationer inom Europa existerar isolerade samt kategoriseras likt akut hotad (CR) alternativt starkt hotad (EN).[1] likt totalitet bedöms ej arten artikel hotad eftersom den äger en många stort utbredningsområde samt populationstrenden bedöms likt stadig.
Utifrån dessa kriterier kategoriserar Internationella naturvårdsunionen lodjuret liksom livskraftig (LC).[1]
Status inom Norden
[redigera | redigera wikitext]Under 1800-talet ökade jakttrycket vid allt vilt, samt då älg-, hjort- samt rådjursstammarna minskade beneath 1800-talets slut, vek lostammens storlek brant neråt. Efter 1925 fanns bara enstaka små rest från detta tidigare beståndet kvar, främst inom Jämtland samt Västerbottens inland, sammanlagt möjligen ej mer än en hundratal djur.[11] Lon fanns fridlyst ifrån 1927 mot 1942.[2] kalenderår 1983 förkortades jakttiden eftersom stammen ägde minskat.
kalenderår 1986, då beståndet bestod från ungefär 200 individer, fredades arten utanför renbetesfjällen inom Jämtlands län samt landskap Lappland.[2] Alltför hård jaktverksamhet inom kombination tillsammans med rävskabb fanns troligen orsak mot nedgången vid 1980-talet.[14] Mellan 1991 samt 1995 plats lodjuret ånyo fridlyst inom läka landet.
Sedan dess besitter ett viss skyddsjakt vid lodjur bedrivits.[2] 2024 uppskattades detta svenska beståndet bestå från 1275 individer.[2]
I land i norden beräknas detta finnas ovan 2 500 lodjur samt inom Norge cirka 350 lodjur.[8]
I kulturen
[redigera | redigera wikitext]Lodjuret existerar Hälsinglandslandskapsdjur.[15]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Folkligt kallades lodjur förr till göpa,[16] vilket lever kvar inom Västvärmland samt inom detta jamska snarlika namnet gaupe, vilket även existerar detta norska trivialnamnet vid djuret.
inom Västergötland besitter den kallats gjöba samt inom Bohuslän katte-, varge- alternativt rävegöba.[17] samtliga dessa namn äger ursprung inom fornnordiskansglypa vilket ungefär betyder "slukhals" samt kunna jämföras tillsammans uttrycket "glupande aptit". Namnet Lo existerar baserat vid en gammalt indoeuropeiskt mening samt äger gemensamt ursprung tillsammans med tyska Luchs samt latinska Lynx.
Lodjuret äger ett kreditkort lekamen tillsammans med långa ben, runda klor samt stora trampdynor.detta anses artikel kopplat mot termen lysa avseende dem speglande ögonen.[18]
Alla nedanstående namn besitter ursprung inom fornnordiskaglypa = "slukhals".
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [abcdefg] Breitenmoser, U., Breitenmoser-Würsten, C., Lanz, T., von Arx, M., Antonevich, A., Bao, W.
& Avgan, B. 2015 Lynx lynx . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. utgåva 2018.1.
Lär dig mer ifall lodjuret – den största vildkatten inom Europa.Läst 21 juli 2019.
- ^ [abcde] ”Lodjur - statistik inom land samt Skandinavien”. Naturvårdsverket. https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/vilt/lodjur/. Läst 31 Juli 204.
- ^Thomas Lilley (2019). ”lodjur”. Finlands artdatacenter.
https://punainenkirja.laji.fi/sv/results/MX.46615?year=2019. Läst 6 augusti 2020.
- ^uppslagsverk/encyklopedi/lång/lo inom Nationalencyklopedins nätupplaga.
- ^ [abc] Björn Ursing (1951). Däggdjur samt fåglar. skandinavisk Rotogravyr. sid. 80
- ^Vår fantastiska planet, Skandinavisk Press AB, kortnummer 101
- ^Stubbe und Krapp, s.
1122
- ^ [ab] Lodjur - UtbredningArkiverad 26 augusti 2010 hämtat ifrån the Wayback Machine., Rovdjurscentret, dem 5 stora
- ^ITIS, Lynx lynx, <www.itis.gov>, läst 2011-03-06
- ^”EloisLOIS – Eurasian Lynx Online data System”. Kora.ch. Arkiverad ifrån originalet den 30 augusti 2011.
https://web.archive.org/web/20110830180221/http://www.kora.ch/en/proj/elois/online/speciesinf/subspecies/subspecies.htm. Läst 6 mars 2011.
- ^ [abc] RovdjurscentretArkiverad 16 juni 2010 hämtat ifrån the Wayback Machine.
- ^Lodjur – bilderochfakta.se
- ^Christer André (2005).
Bo Tynderfeldt. red. Kunskap på grund av jakt. forma förlag. sid. 83. ISBN 91-574-7831-7
- ^Lodjur inom land – wwf.se Världsnaturfonden WWF
- ^Landskapssymboler till HälsinglandArkiverad 6 mars 2009 hämtat ifrån the Wayback Machine. vid Hälsingland Turism
- ^ [ab] Carl Magnus Ekbohrn (1936) Förklaringar ovan 100,000 främmande mening samt namn m.m., sid:549, <[1]>, läst 2012-01-21
- ^ [abcdefg] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 189, [2]Gleerups, skogsdunge 1862…1867, faksimilutgåva malm 1962
- ^lo | SAOB
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Christer André (2005).
Bo Tynderfeldt. red. Kunskap till jakt.
3 snabba information angående lodjur.forma förlag. ISBN 91-574-7831-7
- H. Hemmer: „Felis (Lynx) lynx“ Linnaeus, 1758. Luchs, Nordluchs. I: M. Stubbe, F. Krapp (utgivare): Raubsäuger–Carnivora (Fissipedia), sektion 2. Mustelidae 2, Viverridae, Herpestidae, Felidae. Aula, Wiebelsheim 1993, ISBN 3-89104-528-X (Handbuch der Säugetiere Europas. grupp 5), s. 1119–1167